kill i halsen & utvecklingssamtal

Jag vaknade till någon gång inatt och kände ett kill i halsen. Det satt kvar när jag gick upp, så det fick bli en lugn och stillsam start (och fortsättning) på dagen. 
Jag har mest hållit på och grejat med småsaker här hemma. Målat ett lager på skivan till bordsprojektet som ska placeras i hallen. Satt på möbeltassar på några kakelplattor och på så vis gjort både grytunderlägg och glasunderlägg. Äntligen(!) hängt in de sista kläderna i garderober. 

  
en liten stund av dagen har också ägnats åt att titta på när färg torkar. inte så spännande..


På eftermiddagen blev det dock desto mer spännande. Då var det nämligen dags för Lillgummans utvecklingssamtal – det allra första där hon fick vara med. Hon fick prata om hur hon trivs i skolan, med kompisar och vuxna. Hon fick också berätta vad hon behöver träna mer på. Hon tycker att hon behöver träna mer på att inte göra dumma saker. Förra terminen så behövde hon öva på att vänta på sin tur, och hennes fröken sa att det går mycket bättre nu. Allting går bättre nu, och det känns naturligtvis skönt att höra. 
Under samtalet så blev jag återigen påmind om att Lillgumman är väldigt lik mig på många sätt, så i mångt och mycket sägs det samma saker på hennes utvecklingssamtal nu som det gjorde på mina för drygt tjugo år sedan. Hon är lite lillgammal och snabbtänkt (ibland lire föör snabb så att de andra inte får chansen). Hon är social och kan leka med nästan vem som helst. Hon är väldigt nyfiken och uppmärksam, men kan också ha ett hiskeligt humör. 
Å ena sidan så är jag stolt och glad över att hon är så lik mig, men å andra sidan så vet jag ju mycket väl vilka “baksidorna” är av våra gemensamma personlighetsdrag. Det gäller att försöka jobba med de bitarna hela tiden också – inte bara att förundras över den duktiga tjejen. 

produktivitet & trapplöpning

Det blev inte precis någon spännande dag på jobbet idag. Största delen av dagen har tillbringats vid datorn, i telefon och på möte. Inte sånt som jag tycker är det roligaste precis, men onekligen saker som behövde göras och jag har kunnat stryka ett par dåliga samveten från listan. Det är skönt att kunna göra det. 
Efter arbetsdagens slut så snörade jag på mig träningsskorma. Värmde upp med en tabata burpees och sprang sedan fem varv i trapporna. Följde upp med hopp framåt, bakåt och åt sidorna samt “kom-så-långt-som-möjligt-på-fem-enbenshopp-på-rad”. 
Efteråt var jag rejält stum och skakig i benen och var ett tag rädd att jag skulle typ kollapsa i duschen. Lyckades dock få styrsel i benen igen och cyklade hem till fina vänner som bjöd på god grillmiddag. Kom hem för en stund sedan och har nu parkerat i soffan. Är egentligen toktrött, men kommer hålla mig uppe ett tag till – bara för att jag kan. 

sjukgymnast & cykling

Igår var jag hos sjukgymnasten för nya styrketester. Jag hade inga större förhoppningar på resultat eftersom jag tränat typ en gång sedan jag var där senast. Grejandet i huset (och några veckors förkylning) har liksom kommit emellan. Trots det så hade ändå styrkan förbättrats något, så istället för en skillnad på 15-20 procent mellan höger och vänster ben så skiljer det nu “bara” ungefär tio procent. 
Jag fick lite nya order kring träningen. Nu är det funktionell träning som gäller – springa upp och ner för trappor och backar, springa i sick-sack och öva vändningar á la “idioten”*. Dessutom så ska jag hoppa – höjdhopp, längdhopp och skridskohopp i olika varianter. Detta ska förstås kompletteras med styrketräning, men det känns ändå som att sjukgymnastens order är att jag ska leka mycket med träningen. Det gillar jag, och jag tror nog att det är vad jag behöver på träningsfronten just nu.
På tal om att leka förresten.. Jag var ute och testade min just nu bästa leksak igår också – mim fina cykel. Än så länge har ju den stackars cykeln mest (läs: enbart) fått rulla till och från jobbet, men igår var det alltså dags för första träningsrundan och tillika invigningen av mina cykelskor. Det blev en kort 25-minutersrunda på grusvägar bara för att känna in skorna och så. Betyget hittills är gott och jag ser verkligen fram emot att trampa många mil på den cykeln. Måste hitta ett namn till honom också. 
* du vet den där stafetten där man ställer upp ett antal konor och sedan springer till den första och tillbaka, till den andra och tillbaka och så vidare..

en sån där dag & hjärthugg

Du vet en sån där dag när det liksom bara är fel? När humöret liksom inte är som det borde vara och saker och ting inte går som de borde göra. En riktig skräpdag helt enkelt. 
En sådan dag har jag haft idag. 
Bara för att toppa denna dag så avslutar jag med ett rejält “hjärthugg”. Ja, eller det är ju inte i hjärtat det hugger (förhoppningsvis), men det känns så. Oavsett vilket så gör det himlarns ont – och jag vet inte hur jag ska bli av med det. 
Så. Himla. Typiskt. En. Sån. Här. Dag. 

altanoljning & Lillgummans ordförråd

Idag lyckades vi äntligen kombinera en ledig dag hemma med bra väder och inga direkta planer. Därför kunde jag och Stora Kärleken hugga tag i varsin burk med olja och en pensel. På programmet stod oljning av altanen, och som vanligt så tar saker längre tid än en hoppats/trott. Hursomhelst så lyckades vi i alla fall bli färdiga till sist. Ryggen värker rätt rejält, men eftersom vi nu (så snart oljan torkat ordentligt) kan montera ihop grillen igen så är jag glad ändå. 
  
medan vi höll på och oljade så tänkte jag mer än en gång att altanen är för stor – fast nu nör det är gjort så tycker jag nog att den är alldeles lagom. 


För övrigt fortsätter Lillgumman att briljera med att säga ord som hon egentligen inte borde kunna. Häromdagen konstaterade hon att vår kollega var “dumdristig” när han lät sina barn gå själva hem från dagis. Idag utbrast hon “Mamma, nu är du patetisk!” och liknande ord tycker jag ramlar ur munnen på henne mest hela tiden. Är oerhört imponerad över hennes ordförråd. 

en månad & catch up

Alltså, det har varit en intensiv tid på sistone. Det är nu nästan en månad sedan vi flyttade ut ur lägenheten och in i huset. En underbar och ansträngande månad känns som en bra sammanfattning. 
Jag älskar att bo i huset, att ha trädgården, att hela tiden ha projekt på gång och allt det där som hör till livet i hus. Jag blir samtidigt oerhört stressad över att det tar så lång tid att komma i ordning och packa upp eftersom det liksom blir kedjereaktioner av allt som ska göras. För att kunna packa upp lådan med böcker måste vi först bygga bokhyllan och för att kunna bygga bokhyllan skulle vi behöva köpa nya soffan. Alltså: det är inte bara att packa upp den där boklådan, utan den blir stående ett tag till. Precis som de andra lådorna med böcker (och en hel del annat). 
Ungefär det här har vi gjort i huset hittills:

  • byggt en sänggavel till vår säng
  • bytt hydropress eftersom den tydligen var trasig
  • blivit färdig med omstylingen av kökslampan
  • fått ordning till hälften i förrådet inne
  • fyllt igen dammarna i trädgården
  • klippt gräset typ hundra gånger

Så kort den där listan kändes.. Orkesmässigt så känns det som att vi gjort ungefär tio gånger så mycket saker. 
  
den egendesignade och egentillverkade sänggaveln blev åtminstone nästan som jag hade tänkt mig


  

lampskärmens stomme är numera klädd med papperssnöre istället för sidenband. cirka 470 meter papperssnöre för att vara mer precis..