#uppochhoppaijuni

Alltså.. Jag vet att jag är sen (läs sist) men kan ändå inte låta bli att hänga på i den här kuliga utmaningen som Upp-och-hoppa-Sofy dragit igång. 
  

Så här kommer ett något komprimerat försök att komma ikapp: 
1 en introduktion till min träningsblogg
Det här är ingen renodlad träningsblogg utan mer en sorts dagbok – och där ingår ju mer saker än träning (för tillfället tränas det ju tyvärr nästan ingenting). Däremot är träningen, trots att den ibland får vila/prioriteras bort, ständigt återkommande i mitt liv. Jag behöver träning för att må bra helt enkelt – och för att må bra behöver jag också skriva. Till exempel här i bloggen. 


2 mitt första träningsminne
Jag är inte helt säker på om det är mitt första, men det är definitivt ett av de första – och ett som kom att påverka mig mycket. 

I den lilla byn där jag växte upp så fanns det inte så många som var jämnåriga med mig. Min bästis A var två år äldre än mig, men nästa unge var K som var typ sex-sju år äldre. Det är ganska mycket när en är i sexårsåldern. Jag var oerhört förtjust i K (i själva verket var han min första stora kärlek, men det är ett sidospår) och han var så snäll att han ofta lät mig och A vara med och leka. K spelade fotboll, precis som jag började göra i den här vevan. K var målvakt och därför ville jag också bli det. Tänk vilka lyckliga stunder det var när K körde målvaktsträning med mig hemma i hans trädgård! Det är definitivt ett av mina första (men även lyckligaste) träningsminnen. 


3 träning när jag är 65
Frågan är inte om jag tränar när jag är 65 utan hur jag tränar då. Min förhoppning är att jag tränar ungefär likadant då som nu. Jag vill fortsätta hänga på gymmet och lyfta hantlar och skivstänger, jag vill fortsätta cykla och kanske även jogga/springa lite mer regelbundet. Dessutom hoppas jag att jag då också fått in en rutin där simning ingår i min träningsrepertoar. Är det dessutom så att jag vid den åldern fått äran att ha barnbarn så lägger jag till bollspel, jaga-lekar, skogsäventyr och annat kul på min agenda. 


4 en träningsform jag inte förstår
Alltså, jag tycker i grunden att alla former av träning är bra – så länge folk rör på sig och mår bra så kan det ju liksom inte vara annat än bra. 

Däremot så finns det ju träningsformer som jag inte uppskattar för egen del. Ridning är en sådan. Jag har – trots att jag var en riktig pojkflicka som liten – gjort några tappra försök att bli hästtjej (mest, eller snarare enbart för att “alla andra” tjejerna var det). Försöken har dock fallit platt och det enda de fört med sig är en rädsla för hästar. 


5 mitt stoltaste ögonblick
Det finns såklart en hel massa stolta ögonblick i mitt liv, och ganska många av dem har med träning att göra. Ett av de första och största är dock en fotbollscup som spelades någon gång runt 1998 kanske. Det var Cityhallen cup i Vingåker och vi hade spelat rätt bra. Dock har jag för mig att vi inte nådde medaljplats. Däremot hörde jag mitt namn ropas ut i högtalarna under prisutdelningen. Jag hade nämligen blivit utsedd till gruppens bästa målvakt. 

Glädjen och stoltheten visste inga gränser kan jag lova. Det var en sån oerhört skön “revansch” efter att tränaren i mitt tidigare lag mer eller mindre hånat min önskan om att stå i mål eftersom jag var ganska kort. 


6 favoritcitat eller motto

Det första som slår mig är ett uttryck som min farmor använde, och jag är lite kluven inför det. Å ena sidan så har det en pesimistisk klang, men samtidigt är det sådär krasst och enkelt som verkligheten faktiskt är ibland. Eftersom min fina farmor var en av de viktigaste personerna i mitt liv så blir uttrycket förstås lite extra betydelsefullt för mig. 

Önska i den ena handen och spotta i den andra – så ska du se vart du får mest

Som sagt – inte så glatt eller positivt, men det ger mig en påminnelse och motivation till att fortsätta kämpa för de sakerna jag vill ha. 


7 alltid i min träningsväska


Någon riktig träningsväska äger jag inte längre. Förr i tiden så hade jag en speciell fotbollsväska där en del grejer liksom alltid fanns. Nu behövs ju tyvärr inte någon fotbollsväska längre. Nu för tiden (om man bortser från senaste månaden då jag nästan inte tränat alls) så tränar jag ju i princip uteslutande på jobbet – om jag inte springer/cyklar. Därför får jobbryggsäcken duga som träningsväska också. 
Well, det där blev ju något av ett sidospår.. Så vad finns alltid i träningsväskan då? Det varierar rätt mycket för min del, men från och med nu så ska jag jobba tillbaka rutinen att träna i mina älskade five fingers. Så från idag så blir svaret five fingers. 

Fortsättning på detta följer (frågan är bara när eftersom jag uppenbarligen är en smula sen redan nu)..