#uppochhoppaijuni 29 & badande barn

Ja, men hörrni. Idag är jag (otroligt nog) ikapp i   Upp-och-hoppa-Sofys träningsbloggsutmaning. Så idag blir det faktiskt bara en endaste #uppochhoppaijuni-rubrik. 
29 ett mål jag missat


Den största och allra mest innerliga besvikelsen över ett missat mål upplevde jag på försommaren det året jag var femton. Jag hade under flera år tränat och kämpat för att utvecklas som fotbollsmålvakt – och jag var bra. Till och med riktigt bra, så mitt mål att ta en plats i distriktslaget var inte orimligt. 
Vid fjorton-femton års ålder är det dags för uttagningar till distriktslaget – alltså ett lag som samlar distriktets bästa spelare och som så småningom leder till de första uttagningarna till flicklandslaget. Jag visste att jag hade goda chanser till en plats i distriktslaget, och jag var med på de första uttagningsdagarna och -lägren. Sedan pajade jag knät under en skidresa och allt gick åt h-vete för att tala klarspråk. 
På vårens första distriktslagsläger dök jag upp med ett knä som opererats bara några dagar tidigare. Jag hade tänkt mig att jag skulle kunna vara med och spela, men det gick såklart inte. Därmed missade jag chansen att åka på Svealandslägret. Det gjorde mig ledsen, men också stenhårt fokuserad på att kämpa mig tillbaka inför nästa chans. 
Tyvärr räckte det inte hela vägen och tränarna sa att jag inte kommit tillbaka tillräckligt bra för att få en plats till Elitlägret i Halmstad. Det knäckte mig totalt. Även om jag nu kan se att de hade fullständigt rätt så hoppades jag ändå så oerhört mycket att det skulle funka. Från den stunden så slutade jag hoppas, tro och kämpa för att bli en riktigt bra fotbollsspelare. Efter det spelade jag bara för att det var roligt – och för att jag älskade fotbollen så mycket. 
Sådär, nu är det bara en endaste dag kvar i #uppochhoppaijuni. Det gäller att se till att skriva imorgon då – så avslutar jag i rätt tid även om mitt skrivande kommit litegrann (läs: mestadels) i sjok. 
Dagen idag har bestått av besök hos en kolleg-vän där Lillgumman badade i deras iskalla pool tillsammans med kolleg-vännens son. Ofattbart att ungarna stod ut så länge i det kalla vattnet, men de hade så roligt att de verkade glömma kylan. Sedan fick vi fikabesök av en kusin till Stora Kärleken innan Stora Kärleken sedan drog iväg för någon form av möte med den nystartade herrklubben som några kollegor dragit igång. 
Träningsmässigt har dagen varit okej. Jag hade planerat att gå hem från kolleg-vännen, men dålig planering av energiintaget satte stopp för den planen. När vi skulle hem därifrån så var jag nämligen så vansinnigt sockerlåg att jag darrade i hela kroppen. Därför har det inte blivit någon promenad idag, men däremot en omgång MammaMage-träning samt ett kort med tämligen intensivt styrkepass för axlar och triceps här hemma när Lillgumman somnat. 
Ska satsa på morgonpromenad imorgon tror jag. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s