påsklunch & en fjärdedel

Både jag och Stora Kärleken har jobbat sedan i onsdags, så det har inte direkt varit något påskfirande här i huset. Lite har det förstås firats på jobbet där chefen lämnat ett rejält påskägg till alla oss som jobbade i helgen. Det fanns alltså flera kilo godis och en del chips att frossa i för dem som önskade det. Själv gjorde jag ett medvetet val (känns som att jag kommer tjata slut på de orden) och lät bli både godis och chips. Det var faktiskt inte ens svårt. Jag har inte varit speciellt sugen. 

Idag var det dock dags för mig att få fira lite påsk, för jag var bjuden på påsklunch hos min faster. Stora Kärleken jobbade hela natten (till skillnad från mig som bara jobbade halva) så han fick ligga kvar hemma och sova. Därför blev det en lunch med enbart “urfamiljen” – det vill säga min mor och far samt mina bröder. Det var, som alltid hos min faster, gott och trevligt. Jösses vad jag tycker om den människan! Hon är verkligen en förebild för mig. Hon är stark, bestämd, envis och alldeles alldeles underbar. 

Till förrätt serverades lite olika variationer av ägg, räkor och lax. Huvudrätten var pulled pork och till efterrätt bjöd hon på dessertpizza. Desserten var en nyhet för mig och bestod av filodeg täckt med vit choklad, bär och mörk choklad. Om jag åt allt? Ja! Om jag njöt av allt? Ja! Om jag gjorde ett medvetet och sedan tidigare bestämt val gällande desserten? Ja. Redan när jag drog igång de här hundra dagarna då bestämde jag mig för att jag skulle göra undantag och faktiskt äta fikabröd om jag var i situationer där det skulle kännas obekvämt att avstå. Jag tror att jag får återkomma i ett helt eget inlägg med mitt resonemang kring när undantagen är okej/aktuella. 

De hundra dagarna ja. Strax över en fjärdedel har passerat, och jag är faktiskt himlarns nöjd med hur det känns. Sötsuget är i princip obefintligt och kroppen känns pigg och fräsch. Jag bara fortsätter köra på i samma anda helt enkelt. 

  
följde Stora Kärleken till jobbet idag. på så sätt fick jag till femtio minuters kvällspromenad. 

kompishäng & lekträning

Vi firar in påskveckan med två dagars ledighet här i huset. Lillgumman har påsklov och både jag och Stora Kärleken har fridagar. Idag firade vi ledigheten genom att åka hem till en fin kollega och vän. Där bjöds vi på mellis, lek och sötchock i form av hans fyra gudomligt vackra döttrar. Lillgumman, som är precis i mitten åldersmässigt, hade kul ihop med de andra tjejerna. 

När vi kom hem gick Stora Kärleken och Lillgumman ut för att börja fälla lite träd och förbereda inför nästa vecka när vi får hjälp att röja bort björkarna och en del risiga tallar på tomten. 

Medan de var ute passade jag på att träna. Jag körde ett lek-, rörlighets- och aktiveringspass. Ett ostrukturerat och spontant pass där jag blandade rörlighetsövningar med pinne, aktiveringsövningar med gummiband och roliga övningar med kettlebell och enbart kroppen. 

Bland de roliga övningarna petade jag in övning av huvudstående samt några försök att göra handstand push-ups. Från bottenläge gick det inte, men med två kuddar under huvudet så klarade jag faktiskt några hspu. Ny rolig grej att träna på! Känns som att jag kommer klara av en riktig hspu inom en inte alltför avlägsen framtid – om jag fokuserar på att träna det vill säga..

Har snöat in lite på det här med att promenera på sistone. Framförallt de dagar då jag inte kör mina “riktiga” gympass. Promenaderna vill jag försöka fortsätta få till – de ger så mycket på flera sätt. Rörelse, frisk luft och egentid – alternativt tid för samtal med Stora Kärleken ifall vi går tillsammans. Så vi säger keep it up när det gäller promenaderna. 

Nämnde tidigare i något inlägg att jag ska försöka ha någon liten fokusgrej att “lägga till” eller ändra varje vecka (eller åtminstone lite då och då). Senast gällde det att dricka mer vatten. Där finns det fortfarande en hel del att jobba på – fast det går framåt. Denna veckan lägger jag också till mer lek med kroppen. Att stå på händer, stå på huvudet, stå i brygga och testa olika  rörlighetssekvenser – helt enkelt att lägga in fler övningar liknande det idag. Det behöver ju inte vara så avancerat. Det kan räcka gott med att stå lite på händer efter träningspasset, stå på huvudet medan grönsakerna kokar eller sitta på huk medan jag tittar på tv. 

sjutton av hundra & vardagsmotion

Idag fick jag göra en grön stjärna på dag sjutton av hundra. Fortfarande inga som helst problem att välja bort godis/glass/fika. Tycker att det börjar kännas så smått i kroppen också. Kroppen känns liksom en smula fastare. 

Förbättringspotential finns alltid, och jag har ju tänkt mig att satsa lite mer långsiktigt och hållbart nu. Därför tänker jag att jag ska öka/tillföra/förbättra något litet ungefär en gång i veckan (kan bli oftare, men kan också bli mer sällan) under dessa hundra dagar av medvetna val. 
Nr ett var ju att välja bort godis, glass och fikabröd. Än så länge inga problem alltså. 

Nummer två blev att fokusera extra på vardagsmotionen. Främst då i form av promenader. Jag har varit ute och promenerat både ensam och tillsammans med Stora Kärleken. Dessutom har jag vid  flera tillfällen gått till eller ifrån jobbet. Det tar ungefär 25 minuter – istället för tio om jag cyklar. Det blir alltså inte så mycket tid som “försvinner”, men jag får ändå ganska mycket mer tid ute i friska luften. Heja mig och heja vardagsmotion!

Nummer tre kommer bli det här med att dricka vatten. Det är jag urusel på (utom när jag tränar då jag lätt häller i mig en halvliter) så jag börjar med att återta vanan att alltid ha med mig en vattenflaska i bilen på jobbet. 

Nu är det hög tid att sova. Veckans fjärde och sista dagpass väntar imorgon. 

100 dagar & fem ton

Efter att ha haft ett litet meltdown med ätandet i slutet på februari så bestämde jag (lite sådär i smyg) att jag skulle köra hundra dagar utan godis, glass och fikabröd – och med medvetna val gällande maten i övrigt.

Det innebär som vanligt att jag ligger hyfsat lågt med intaget av kolhydrater och högt på protein. Situationen jag är i avgör vad som är okej att äta, men om jag ska äta “dålig mat” så ska det vara på grund av att jag faktiskt behöver göra det av någon anledning (vilket förmodligen kommer betyda att det är så körigt på jobbet att typ en stödburgare i farten är enda möjligheten att få i sig någonting överhuvudtaget). I de situationerna kommer dock fortfarande principen med medvetna val att gälla – jag väljer det “mindre dåliga”. 

Tanken med mina hundra dagar är att få bort sötsuget och att liksom vässa tankarna lite så att jag kommer närmare den berömda och eftersträvansvärda balansen. Eftersom det handlar om strävan mot balans så finns en liten brasklapp gällande det där med fikabrödet. Hamnar jag i situationer där det blir en stor grej/ett problem/gör någon ledsen om jag avstår fikabrödet så kommer jag att äta fikabröd. Till exempel lär det bli så på påsklunchen hos min faster, eller om vi hälsar på Stora Kärlekens farmor. 

Hittills har jag fått rita fjorton gröna stjärnor i min egenritade hundradagarskalender. Det flyter på utan problem såhär långt alltså. 

För övrigt säger min träningsapp Strong att jag lyfte strax över fem ton under dagens träningspass. Det är ändå ganska så häftigt. De flesta kilona kom från fokusövningarna knäböj och utfall, och de kompletterades sedan av hantelrodd, push ups, hip thrusts och wipers. Ett bra pass trots lite låga energinivåer. 
  
mäktig känsla att kunna lyfta över fem tusen kilo inom loppet av en dryg timme – utan att på något sätt ha tagit ut sig fullständigt. 

crossfit & komplimanger

Idag hade vi arbetsplatsträff. Det innebär till största delen planering av schema samt diverse info och utbildning. Alltså sitter vi stilla i ett konferensrum så gott som hela dagen. Lyckligtvis avslutades denna dag med gemensam fys. 

Fysen idag genomfördes på ett gym i närheten av jobbet. Vi fick köra ett av deras cirkelpass som de kallar för Synergy (med reservation för stavningen). Upplägget var följande: sju stationer med två övningar per station. Vi jobbade två personer per station och växlade så vi körde övningarna varannan gång. Första varvet i 40 sekunder, andra varvet i 30 sekunder och tredje varvet i 20 sekunder. Sedan en något längre vila medan vi bytte till nästa station. 

Något bökigt att förklara, men jag försöker mig på att förtydliga med ett exempel på en station. 

40 sekunder chins

40 sekunder wallballs

30 sekunder chins

30 sekunder wallballs

20 sekunder chins

20 sekunder wallballs

Sjukt roligt sätt att träna – och ett bra sätt att kunna träna ihop även om vi i gruppen har väldigt olika fysiska nivåer. En får ju liksom styra själv hur fort/hårt en ska köra och därmed kan ju alla utmanas på sin egen nivå. 

Fick dagens bästa komplimang under passet. Medan jag stod och körde thrusters så kom killen som ledde passet (alltså gymägaren och tillika pt:n – inte någon av mina kollegor) fram till mig och sa “Du tränar mycket crossfit va?”  En smula förvånat svarade jag nej, varpå han sa “Va!? Det borde du göra, för det där ser väldigt bra ut”. Självklart tänker en del av mig att det är något som han säger bara för att plocka pluspoäng och ragga kunder. Fast oavsett det så blev jag väldigt glad. 

På tal om komplimanger.. I samband med att jag och en kollega höll på och skojade om något på jobbet igår så tog han tag om min överarm. Jag skulle skämta lite med honom, så jag spände biceps varpå han typ tappade hakan och utbrast “Oj vilken grov arm. Vad har du gjort!?”. Snacka om att det är en komplimang som jag gillar! Att kallas för söt eller snygg är förstås också trevligt, men måste jag välja så är jag definitivt hellre stark och muskulös. 

veckohandling & Strong

Ända sedan jag och Stora Kärleken gjorde en lite mer seriös ansats att styra upp maten (kan det ha varit i augusti/september?) så har vi varit ganska bra på att planera maten. I början var vi ju så illa tvungna eftersom vi båda räknade kalorier, och ska en få det att gå ihop så är planeringen en stor del. 

Det är ju nu ett tag sedan jag slutade med kaloriräkningen, och nu har Stora Kärleken också slutat. Fast det här med planeringen av maten har liksom rullat på. Vi skriver matsedel och veckohandlar. Det händer förstås att vi inte följer matsedeln helt och att vi får “stödhandla” under veckan. Fast för det mesta så flyter det liksom på. Trots att själva handlingen inte direkt är någon höjdare (eller.. egentligen så har jag inte så mycket emot själva handlingen – det värsta är att packa ner allt) så finns det ju oerhört många fördelar. Några av fördelarna: slipper fundera på maten varje dag, det blir lättare att välja bra mat, det sparar tid och det blir billigare. Win på många sätt alltså! Det blir dessutom betydligt enklare att se till att det blir matlådor. 

  
kyl- och frysvarorna från dagens handling. mycket mejeriprodukter går det åt i detta hus..



Nackdelarna är väl att inspirationen ofta tryter när matsedeln ska skrivas, och att en inte alltid är sugen på just det som står på listan den dagen det ska ätas. 

För övrigt hittade jag en riktigt bra app idag: Strong heter den, och det är en träningsdagbok. Har lagt in de tre olika styrkepassen som jag kör just nu, och det var väldigt enkelt.

  
såhär summeras dagens pass. högst oklart bara varför goblet squat står som favoritövning. 

I övrigt är det ju också ganska häftigt hur många kg en faktiskt lyfter under ett pass. Det känns ju helt otroligt att ha lyft drygt 3.5 ton bara under ett träningspass. 

basket & tränarutbildning

Söndagar är sedan ett par veckor tillbaka lika med basketdagar i den här familjen. Lillgumman har börjat spela basket och har  träning söndag förmiddag. Så nu är hon både en basket- och en fotbollstjej. 

Jag är så innerligt glad och tacksam för att hon visar ett intresse för idrott i allmänhet och lagsporter i synnerhet. Min glädje över det beror på flera olika saker. För det första så vet jag att lagsporter kommer ge henne en hel massa kompisar och roliga upplevelser som hon får dela med kompisarna. För det andra så lär hon sig att jobba i lag/grupp och att hjälpa varandra. För det tredje så blir träning och rörelse en naturlig del av livet redan nu – och det känns viktigt för alla, men lite extra viktigt för Lillgumman pga hennes anlag för övervikt. För det fjärde så ger sporten oss ett gemensamt intresse och jag hoppas på att få tillbringa oändligt många timmar bredvid planer i svettiga bollhallar och på regniga, leriga gärden – och ibland kanske till och med i sol. 

Jag kan ju numera titulera mig tränare för Lillgummans fotbollslag. Ett uppdrag jag verkligen är glad för. Fram i april så ska jag få gå första steget i fotbollförbundets tränarutbildning. Peppen på det!

Fast nu: mot basketträningen och en plats på läktaren. 

aktiveringsövningar & helg

Idag var det vilodag. Jobbade en sån dum tid att träningen helt enkelt inte hanns med. Eller.. Träningen prioriterades bort för att jag skulle hinna träffa Lillgumman åtminstone en liten stund. 

Kvällens lilla aktivitet blev rullande på min älskade foamroller plus lite aktiveringsövningar för skulderpartiet med hjälp av ett av mina nyligen införskaffade gummiband. Ingen superspännande “träning” precis – men väldigt väldigt välbehövlig. 2016 är ju året när jag ska vara snäll mot kroppen. 

datorjobb & trampande

Idag spenderade jag hela min arbetsdag framför datorn. Det är inte så vanligt (tack och lov), och det märks. Huvudet känns snurrigt och kroppen rastlös. Det här med att vara stilla är inte min grej. Det blev väldigt tydligt idag – även om jag höjde skrivbordet och stod upp hela dagen. 

Med jämna mellanrum får jag höra från människor jag träffar att de “beundrar” mig för att jag valt det jobb jag har – och de syftar förmodligen oftast på risken att hamna i farliga situationer, skiftarbetet och så vidare. Själv vill jag framhålla att jag beundrar människor som klarar av att ha ett kontorsjobb. De som sitter stilla hela dagarna framför datorn, alltid jobbar dagtid, alltid gör (i princip) samma saker och aldrig har lediga dagar mitt i veckan. Det vet jag faktiskt inte om jag skulle klara av..

Mitt slit framför datorn idag resulterade i att jag äntligen(!) är färdig med att uppdatera utbildningsmaterialet för utbildningar som jag ibland håller i på jobbet. Imorgon ska jag skicka ut det till de andra instruktörerna så får vi se om det får godkänt. 

Mycket välförtjänt (åtminstone om en frågar mig) så lyckades jag ta ut fystimman idag. Eftersom jag körde styrkepass igår så var det kondition som gällde idag. Orken var verkligen inte på topp, men jag satte mig på cykeln och trampade igenom benen en stund i medelmåttigt tempo. 

Morgondagen får bli vilodag. 

Akilleshälen & bönpasta

Kvällen innan jag skulle fira min födelsedag (alltså i mitten av januari) så tappade jag en parfymflaska. Denna lilla flaska lyckades på något märkligt sätt landa mitt på min vänstra häl. Blodvite uppstod och så småningom svullnade hela vaden upp. Var på vårdcentralen dagen efter för att dubbelkolla att inget farligt hade hänt (familjen tyckte att det lät vansinnigt farligt med den svullna vaden). Fick raskt beskedet att ingenting var trasigt och att det helt enkelt bara var en rejäl smäll som orsakat svullnaden. 

Svullnaden la sig snart och jag hade inte ont mer än i några dagar. Fast jag har inte kunnat springa sedan dess, för då ömmar det i hälen. De senaste dagarna har jag gått och tänkt att jag borde kunna testa en lugn jogg, men så var icke fallet märkte jag idag. Gjorde en väldigt lätt fysisk aktivitet på jobbet ifag på förmiddagen och kände direkt att det blev obekvämt i hälen. Nu ikväll upptäckte jag att hälen är svullen – och jag har ganska så ont. Surt! Hoppas på att svullnaden ger sig tills imorgon. 

För övrigt så testade vi en nyhet (ny för oss åtminstone) till middagen. På menyn stod det köttfärssås och till den festade vi loss på bönpasta. 
  
 försök gärna att fokusera på pastaförpackningen och inte den smutsiga spisen i bakgrunden


Efter lite velande i affären igår så fastnade jag för spaghetti av edamamebönor. Jag och Stora Kärleken tyckte det var riktigt gott (undertecknad tycker ju inte om “vanlig” pasta, så det är i och för sig lätt att imponera på mig). Lillgumman, aka Pastaälskaren, var dock inte lika imponerad.  Hon tyckte att pastan smakade konstigt. Dock kan det inte ha varit alltför illa eftersom hon åt upp allt utan minsta lilla tjat om att slippa.