basket & tränarutbildning

Söndagar är sedan ett par veckor tillbaka lika med basketdagar i den här familjen. Lillgumman har börjat spela basket och har  träning söndag förmiddag. Så nu är hon både en basket- och en fotbollstjej. 

Jag är så innerligt glad och tacksam för att hon visar ett intresse för idrott i allmänhet och lagsporter i synnerhet. Min glädje över det beror på flera olika saker. För det första så vet jag att lagsporter kommer ge henne en hel massa kompisar och roliga upplevelser som hon får dela med kompisarna. För det andra så lär hon sig att jobba i lag/grupp och att hjälpa varandra. För det tredje så blir träning och rörelse en naturlig del av livet redan nu – och det känns viktigt för alla, men lite extra viktigt för Lillgumman pga hennes anlag för övervikt. För det fjärde så ger sporten oss ett gemensamt intresse och jag hoppas på att få tillbringa oändligt många timmar bredvid planer i svettiga bollhallar och på regniga, leriga gärden – och ibland kanske till och med i sol. 

Jag kan ju numera titulera mig tränare för Lillgummans fotbollslag. Ett uppdrag jag verkligen är glad för. Fram i april så ska jag få gå första steget i fotbollförbundets tränarutbildning. Peppen på det!

Fast nu: mot basketträningen och en plats på läktaren. 

vab & Styrkebyrån

Det är verkligen inte ofta som Lillgumman är sjuk (peppar peppar). Det här verkar dock bli en ganska segdragen historia. Hon verkar inte ha någon feber idag, men fortsätter att snora och hosta. Alltså: hon är hemma idag, och vi får se hur det blir imorgon. Aningen segt är det dock eftersom jag jobbade inatt och ska jobba två nätter till. Har hittills lyckats få tre timmars osammanhängande sömn, men tänkte försöka sova mig igenom en film här om en liten stund.  Fast först så ska vi tydligen pussla. 
För övrigt så har jag börjat lyssna på Styrkebyrån (ja, jag veeet att jag är sent ute). Snacka om girlcrush på båda dessa galet sköna tjejer. Träningssuget är maxat efter att ha lyssnat på dem, och jag har fått en hel del tankeställare och tips. Nytt träningsupplägg in the making alltså. Peppen!!

en ska vara snäll mot kroppen & vab

Alltså, det här med att följa en röd tråd i bloggen och skriva flera inlägg som liksom spinner vidare på saker som skrivits tidigare. Det är inte min bästa gren. Jag liksom glömmer bort vad jag skrivit tidigare och vad det är som jag bara tänkt att jag ska skriva. Anyway..
Jag vet att jag har varit inne på det här med  att 2016 ska vara året då jag är extra snäll mot kroppen. Ett beslut gällande det: varje dag så ska jag göra minst en sak som jag vet att min kropp mår bra av. Det kan vara allt ifrån att träna, ligga på spikmattan, rulla på foamrollern eller köra aktiveringsövningar för skulderbladspartiet till att unna mig massage eller besök hos naprapaten om det behövs. Jag ska helt enkelt ge min kropp lite mera kärlek så att den å kan hänga med och hjälpa mig att bli starkare och friskare. 
Himlarns bra plan va?
Fick förresten hem en förkyld Lillgumma idag. Hon var hemma från skolan i fredags med feber. I fredags kväll försökte hennes pappa att lura i hennes mormor att hon var i princip frisk. Mormor skulle nämligen vara barnvakt igår kväll, men pga att hon var barnvakt åt Lilleman också så kunde hon inte ta Lillgumman om hon var sjuk. Med tanke på att hon idag varit hängig, hostig, snorig och dessutom med antydan till feber så har jag svårt att tro att hon var “i princip frisk” igår. Märks det möjligen att jag är irriterad över det jag uppfattar som tämligen själviskt beteende av hennes pappa? Well. Nu har jag ventilerat det, så nu ska jag släppa det. 
Imorgon får Lillgumman stanna hemma från skolan. Så får vi se hur det blir framöver i veckan. 

semester & spa

Idag var den första av två semesterdagar den här veckan. Imorgon är det nummer två. Sedan har jag fridagar resten av veckan. Ganska bra vecka faktiskt. Anledningen är ju egentligen inte särskilt njutningsfull, utan det handlar om att jag inte kan lösa Lillgummans transporter till och från fritids själv nu när Stora Kärleken är borta. Hur jag än jobbar så går det inte ihop. Antingen har inte fritids öppnat så att jag hinner lämna före jobbet – eller så jobbar jag såpass sent att jag inte hinner hämta innan fritids stänger. 
Inget att klaga över dock eftersom den här ledigheten innebär att jag får spendera extra mycket tid med Lillgumman. När jag hade hämtat henne idag och vi hade kommit hem och fått i oss mellis så ordnade vi spa. Lillgumman badade fotbad och fick massage. Vi gjorde ansiktsmasker och hon fixade med mitt hår (alltså gudars skymning [ja, jag vet att det är ett extremt tantigt uttryck] så skönt det är när någon grejar med ens hår). Till sist så målade jag Lillgummans naglar med det nya glitternagellacket hon fick i julklapp av farfar och farmor. Eller.. Känner jag hennes farfar rätt så var nog ändå nagellacket inte så mycket från honom. 
Efter middagen så spelade vi en omgång Alfapet innan det var dags för kvälls-tv. Det slog mig (som så många gånger förut) att hon inte är något litet barn längre. Att spela Alfapet liksom. Det är verkligen påtagligt då att det är en stor tjej som sitter på andra sidan bordet – även om en del ord kanske inte precis går att finna i någon av Svenska Akademiens ordlistor..

jobbflyt & Lillgumman

Som tidigare varit på tapeten här så har jag upplevt lite “stiltje” på jobbet en period nu. Idag kom dock en sån där braig dag där förmiddagen bjöd på flyt med två bra grejer uträttade – och därmed hela eftermiddagen fylld med skrivande och micklande med förmiddagens jobb. 
Positivt med flyt på jobbet! Blev dock påmind om att jag behöver jobba med mitt tålamod och min acceptans gällande en del av mina kollegor. Ingenting blir bättre av att jag går runt och är arg/irriterad på kollegor som gör eller säger saker som jag inte tycker om. Bättre då att komma med konstruktiv feedback när tillfälle ges – och att helt enkelt försöka skita i det resten av tiden. 
Det mest positiva idag är ändå att jag efter jobbet fick hämta hem Lillgumman. Tänk att en sån liten människa (som för övrigt börjar bli rätt så stor) kan ge så mycket kärlek, glädje och lycka bara genom att finnas till och vara sig själv. Tänk att det går att älska någon så mycket. Tänk att just jag fick en sådan underbart ljuvlig dotter. Tänk – ibland blir jag nästan avundsjuk på mig själv..

barns ätande & krispig luft

Idag hastade jag hem efter jobbet för att börja med middagen. Stora Kärleken var och hämtade Lillgumman på fritids samt handlade marsipan till helgens tårta på stora stadens stora ICA. På dagens meny stod det potatissoppa. 
Medan jag stod där och tärnade potatis och skivade purjolök så påmindes jag om hur glad jag är att Lillgumman blivit så bra på att äta. Alltså, bra på att äta (och uppskatta) den mesta maten. För ett par år sedan var det i princip omöjligt att få i henne något annat än pasta, pannkakor gurka eller färdigköpta köttbullar. 
Jag tror och hoppas att det är åtminstone liiite min och Stora Kärlekens förtjänst att hon numera har en bredare smak. Vi har varit noga med att aldrig “göra en stor grej” av maten. Grundregeln är att hon alltid  behövt smaka på maten. Har hon sedan sagt att hon inte tycker om så har hon fått välja på att äta ändå eller att låta bli. Det serveras dock inget annat om hon låtit bli att äta det hon blivit serverad (såvida det inte serveras en maträtt som jag redan innan vet att hon absolut inte tycker om – typ blodpudding). 
Nuförtiden är hon alltså betydligt “modigare” när det gäller mat. Hon provar det mesta utan att tveka, och har på så sätt hittat en massa nya saker hon gillar. En av de sakerna är potatissoppa som hon fått i skolan och pratat om. Vid dagens middag var hon lyrisk och sa att potatissoppa är hennes näst bästa maträtt. Hyfsat betyg till kocken tycker jag..
  
det blev inget vackert vinterlandskap fotograferat idag heller – däremot en vacker och mycket frostig dörrkrans..


Vädergudarna bjöd på kyla idag. Som mest hade vi -23 på termometern i bilen under dagens arbetspass. Tack och lov att vi inte fått något jobb som tvingat oss att vara ute någon längre stund!
Tack och lov också att jag nu har drygt tre fridagar att se fram emot. 

justerbara skridskor & det blir aldrig som en tänkt

Som den icke så förutseende modern jag ibland (läs alltför ofta) är så drabbades jag av lättare panik när jag igår kväll läste att Lillgumman skulle ha med sig skridskor till fritids imorgon. Jag insåg att set inte ens var någon idé att leta fram skrillorna från förra året eftersom hennes fötter växt lavinartat på sistone. 
Därför: köpa-skridskor-på-Stadium-outlet-på-väg-hem-från-fritids-projekt idag. Hittade en trött(!) tjej på fritids och sände en tanke av tacksamhet (notera gärna den tjusiga invävningen av tacksamhetskalendern) till mig själv som lyckats komma ihåg att ta med en banan som Lillgumman kunde få äta i bilen. 
Väl inne i affären hittade vi nästan genast ett par supersmarta justerbara skridskor i storlek 34-37 som passade finfint på barnets fötter. Otäckt nog så kommer de även att passa på min fötter, så tiden då jag och Lillgumman kan dela skor närmar sig med stormsteg. 
Det snabba skridskoköpet föranledde mer tacksamhet eftersom jag var fullkomligt slut efter en dålig natts sömn och en intensiv dag på jobbet. 
Jag hade en tanke om vad jag skulle ägna min arbetsdag åt idag, och såg fram emot att kunna bocka av grejer på att-göra-listan som växt sig lång, men som vanligt i mitt jobb så blev planerna ändrade – och sen ändrade igen. Därför kunde jag under arbetspassets gång bocka av exakt noll av de sakerna jag hade tänkt få bort från listan. Däremot har listan växt och blivit nästan dubbelt så lång. Alltså väntar en mycket administrativ dag på jobbet imorgon – ifall inget oförutsett inträffar vill säga..

kosten & dagens middag

Jag har nämnt lite nu och då att det genomförs en liten “satsning” på kosten här för tillfället. Tänkte att det är dags att förklara lite närmare hur upplägget ser ut och hur tankarna går. 
Det började med en insikt om att kläderna i garderoben krympte under sommaren och att det inte var någon riktig ordning med träningen. Kroppen kändes klen, svullen och trött. Lite vissen helt enkelt.. Ingen trevlig känsla och inte så jag är van att känna mig. Därav en önskan om förändring. 
Grundtanken är mycket enkel: mindre kolhydrater i allmänhet – och mindre socker i synnerhet.
För att liksom komma igång så bestämde jag mig för att köra ett par veckors kcal-räkning. Detta var i slutet av augusti. Bestämde mig för att köra på det klassiska 1500-kcal-om-dagen-spåret. Fick in en vana gällande att väga maten och fortsatte väga och regga av bara farten. Har inte gjort det precis varje dag, men uppskattningsvis någonstans runt sju av tio dagar. 
Resultaten kom så sakteliga smygande och midjan, rumpan och låren började tajtas till. Insåg efter ett tag att ett mål på 1500 kcal per dag i kombination med hur mycket jag tränar och rör på mig är ganska korkat. Ökade då på “dagsransonen” och plussade på det som appen (jag använder Lifesum) sa att jag bränt genom träningen. Känner mig starkare och piggare och upplever att kroppen fortsätter att tajtas till. 
Jag har fotat litegrann, men tänker faktiskt inte lägga några bilder här. Min (nästan) nakna kropp är liksom inget jag vill ha cirkulerande på nätet. Jag har också mätt några punkter på kroppen och hittills har det gett följande resultat:

Höger lår: -3,5 cm

Vänster lår: -2,5 cm

Rumpa: -6 cm

“Kärlekshandtag”: -8 cm

Midja: -4 cm
Det låter ytligt – jag vet. Det är inte centimetrar som är det viktiga utan hur kroppen känns – jag vet. Fast jag kände faktiskt att det var det här jag behövde just nu. Jag var inte bekväm i hur kroppen såg ut och kändes, så då bestämde jag mig för att göra någonting åt det. Under den här perioden så har jag inte gått hungrig och jag har inte lidit.
Jag har mått bra. Jag har känt mig stark (och blivit starkare eftersom jag tränat bra – villet är ett helt annat inlägg). Jag har varit pigg. Samtidigt har kroppen tajtats till och kläderna växt. Win win win säger jag. 
Dagens middag var det också.. För några veckor sedan så berättade Lillgumman att hon fått potatissoppa i skolan och tyckte det var jättegott. Jag, som aldrig lagat potatissoppa, bestämde mig för att testa om det kunde funka här hemma också. Det gjorde det tydligen. Lillgumman blev väldans glad över valet av maträtt och utbrast flera gånger att det var supergott. Det gjorde mig väldigt tacksam och glad. 

#uppochhoppaijuni & nedräkning

Det har blivit den sjuttonde juni, och vi skriver rubriken i Upp-och-hoppa-Sofys utmaning såhär:
17 favoritinspiratör


Det finns många som inspirerar mig på olika sätt. Så jag väljer ut ett riktigt guldkorn och svarar Beatatjata. Hon är inte utbildad pt, hon tävlar inte i fitness, hon driver inte någon yoga-studio och hon har (såvitt jag vet) inte heller någon dietist-utbildning men hon är (som jag tror att hon själv brukar uttrycka det) gör-sketa-bra ändå. Eller kanske just därför. 
Beata skriver, på ett oerhört roligt och enkelt sätt, om sitt liv. Hon är gift och har jobb, hus och tre sjukt söta barn. Hon tränar så gott det går med de förutsättningar hon har. Hon “sköter” kosten så gott det går delar av tiden och andra gånger kapitulerar hon och äter “dåligt” – utan att hon verkar må dåligt av det eller stressa upp sig. Hon är liksom helt “vanlig”, och det är väl det som gjort att jag fastnat för hennes blogg. Därför är Beatatjata min favoritinspiratör. 
(P.S. Jag inser nu att det låter som att jag är värsta Beatatjata-stalkern, men det är jag inte. Möjligen har jag en liten girl-crush bara. Så om du råkar läsa det här Beata så bli inte rädd. Please!)


Så. Slut på lovorden för denna gång och över till det här med nedräkning. Eller rättare sagt nedräkningarna för det är egentligen två saker jag räknar ner till nu. Dels har jag bara två arbetspass kvar innan semestern (idag och på fredag), och för första gången så ser jag verkligen fram emot ledigheten. Mest av allt längtar jag dock tills på söndag. Då kommer äntligen Lillgumman hit efter att hon varit två veckor hos sin pappa. Längt längt längt!

kill i halsen & utvecklingssamtal

Jag vaknade till någon gång inatt och kände ett kill i halsen. Det satt kvar när jag gick upp, så det fick bli en lugn och stillsam start (och fortsättning) på dagen. 
Jag har mest hållit på och grejat med småsaker här hemma. Målat ett lager på skivan till bordsprojektet som ska placeras i hallen. Satt på möbeltassar på några kakelplattor och på så vis gjort både grytunderlägg och glasunderlägg. Äntligen(!) hängt in de sista kläderna i garderober. 

  
en liten stund av dagen har också ägnats åt att titta på när färg torkar. inte så spännande..


På eftermiddagen blev det dock desto mer spännande. Då var det nämligen dags för Lillgummans utvecklingssamtal – det allra första där hon fick vara med. Hon fick prata om hur hon trivs i skolan, med kompisar och vuxna. Hon fick också berätta vad hon behöver träna mer på. Hon tycker att hon behöver träna mer på att inte göra dumma saker. Förra terminen så behövde hon öva på att vänta på sin tur, och hennes fröken sa att det går mycket bättre nu. Allting går bättre nu, och det känns naturligtvis skönt att höra. 
Under samtalet så blev jag återigen påmind om att Lillgumman är väldigt lik mig på många sätt, så i mångt och mycket sägs det samma saker på hennes utvecklingssamtal nu som det gjorde på mina för drygt tjugo år sedan. Hon är lite lillgammal och snabbtänkt (ibland lire föör snabb så att de andra inte får chansen). Hon är social och kan leka med nästan vem som helst. Hon är väldigt nyfiken och uppmärksam, men kan också ha ett hiskeligt humör. 
Å ena sidan så är jag stolt och glad över att hon är så lik mig, men å andra sidan så vet jag ju mycket väl vilka “baksidorna” är av våra gemensamma personlighetsdrag. Det gäller att försöka jobba med de bitarna hela tiden också – inte bara att förundras över den duktiga tjejen.