basket & tränarutbildning

Söndagar är sedan ett par veckor tillbaka lika med basketdagar i den här familjen. Lillgumman har börjat spela basket och har  träning söndag förmiddag. Så nu är hon både en basket- och en fotbollstjej. 

Jag är så innerligt glad och tacksam för att hon visar ett intresse för idrott i allmänhet och lagsporter i synnerhet. Min glädje över det beror på flera olika saker. För det första så vet jag att lagsporter kommer ge henne en hel massa kompisar och roliga upplevelser som hon får dela med kompisarna. För det andra så lär hon sig att jobba i lag/grupp och att hjälpa varandra. För det tredje så blir träning och rörelse en naturlig del av livet redan nu – och det känns viktigt för alla, men lite extra viktigt för Lillgumman pga hennes anlag för övervikt. För det fjärde så ger sporten oss ett gemensamt intresse och jag hoppas på att få tillbringa oändligt många timmar bredvid planer i svettiga bollhallar och på regniga, leriga gärden – och ibland kanske till och med i sol. 

Jag kan ju numera titulera mig tränare för Lillgummans fotbollslag. Ett uppdrag jag verkligen är glad för. Fram i april så ska jag få gå första steget i fotbollförbundets tränarutbildning. Peppen på det!

Fast nu: mot basketträningen och en plats på läktaren. 

vab & Styrkebyrån

Det är verkligen inte ofta som Lillgumman är sjuk (peppar peppar). Det här verkar dock bli en ganska segdragen historia. Hon verkar inte ha någon feber idag, men fortsätter att snora och hosta. Alltså: hon är hemma idag, och vi får se hur det blir imorgon. Aningen segt är det dock eftersom jag jobbade inatt och ska jobba två nätter till. Har hittills lyckats få tre timmars osammanhängande sömn, men tänkte försöka sova mig igenom en film här om en liten stund.  Fast först så ska vi tydligen pussla. 
För övrigt så har jag börjat lyssna på Styrkebyrån (ja, jag veeet att jag är sent ute). Snacka om girlcrush på båda dessa galet sköna tjejer. Träningssuget är maxat efter att ha lyssnat på dem, och jag har fått en hel del tankeställare och tips. Nytt träningsupplägg in the making alltså. Peppen!!

en ska vara snäll mot kroppen & vab

Alltså, det här med att följa en röd tråd i bloggen och skriva flera inlägg som liksom spinner vidare på saker som skrivits tidigare. Det är inte min bästa gren. Jag liksom glömmer bort vad jag skrivit tidigare och vad det är som jag bara tänkt att jag ska skriva. Anyway..
Jag vet att jag har varit inne på det här med  att 2016 ska vara året då jag är extra snäll mot kroppen. Ett beslut gällande det: varje dag så ska jag göra minst en sak som jag vet att min kropp mår bra av. Det kan vara allt ifrån att träna, ligga på spikmattan, rulla på foamrollern eller köra aktiveringsövningar för skulderbladspartiet till att unna mig massage eller besök hos naprapaten om det behövs. Jag ska helt enkelt ge min kropp lite mera kärlek så att den å kan hänga med och hjälpa mig att bli starkare och friskare. 
Himlarns bra plan va?
Fick förresten hem en förkyld Lillgumma idag. Hon var hemma från skolan i fredags med feber. I fredags kväll försökte hennes pappa att lura i hennes mormor att hon var i princip frisk. Mormor skulle nämligen vara barnvakt igår kväll, men pga att hon var barnvakt åt Lilleman också så kunde hon inte ta Lillgumman om hon var sjuk. Med tanke på att hon idag varit hängig, hostig, snorig och dessutom med antydan till feber så har jag svårt att tro att hon var “i princip frisk” igår. Märks det möjligen att jag är irriterad över det jag uppfattar som tämligen själviskt beteende av hennes pappa? Well. Nu har jag ventilerat det, så nu ska jag släppa det. 
Imorgon får Lillgumman stanna hemma från skolan. Så får vi se hur det blir framöver i veckan. 

semester & spa

Idag var den första av två semesterdagar den här veckan. Imorgon är det nummer två. Sedan har jag fridagar resten av veckan. Ganska bra vecka faktiskt. Anledningen är ju egentligen inte särskilt njutningsfull, utan det handlar om att jag inte kan lösa Lillgummans transporter till och från fritids själv nu när Stora Kärleken är borta. Hur jag än jobbar så går det inte ihop. Antingen har inte fritids öppnat så att jag hinner lämna före jobbet – eller så jobbar jag såpass sent att jag inte hinner hämta innan fritids stänger. 
Inget att klaga över dock eftersom den här ledigheten innebär att jag får spendera extra mycket tid med Lillgumman. När jag hade hämtat henne idag och vi hade kommit hem och fått i oss mellis så ordnade vi spa. Lillgumman badade fotbad och fick massage. Vi gjorde ansiktsmasker och hon fixade med mitt hår (alltså gudars skymning [ja, jag vet att det är ett extremt tantigt uttryck] så skönt det är när någon grejar med ens hår). Till sist så målade jag Lillgummans naglar med det nya glitternagellacket hon fick i julklapp av farfar och farmor. Eller.. Känner jag hennes farfar rätt så var nog ändå nagellacket inte så mycket från honom. 
Efter middagen så spelade vi en omgång Alfapet innan det var dags för kvälls-tv. Det slog mig (som så många gånger förut) att hon inte är något litet barn längre. Att spela Alfapet liksom. Det är verkligen påtagligt då att det är en stor tjej som sitter på andra sidan bordet – även om en del ord kanske inte precis går att finna i någon av Svenska Akademiens ordlistor..

jobbflyt & Lillgumman

Som tidigare varit på tapeten här så har jag upplevt lite “stiltje” på jobbet en period nu. Idag kom dock en sån där braig dag där förmiddagen bjöd på flyt med två bra grejer uträttade – och därmed hela eftermiddagen fylld med skrivande och micklande med förmiddagens jobb. 
Positivt med flyt på jobbet! Blev dock påmind om att jag behöver jobba med mitt tålamod och min acceptans gällande en del av mina kollegor. Ingenting blir bättre av att jag går runt och är arg/irriterad på kollegor som gör eller säger saker som jag inte tycker om. Bättre då att komma med konstruktiv feedback när tillfälle ges – och att helt enkelt försöka skita i det resten av tiden. 
Det mest positiva idag är ändå att jag efter jobbet fick hämta hem Lillgumman. Tänk att en sån liten människa (som för övrigt börjar bli rätt så stor) kan ge så mycket kärlek, glädje och lycka bara genom att finnas till och vara sig själv. Tänk att det går att älska någon så mycket. Tänk att just jag fick en sådan underbart ljuvlig dotter. Tänk – ibland blir jag nästan avundsjuk på mig själv..

barns ätande & krispig luft

Idag hastade jag hem efter jobbet för att börja med middagen. Stora Kärleken var och hämtade Lillgumman på fritids samt handlade marsipan till helgens tårta på stora stadens stora ICA. På dagens meny stod det potatissoppa. 
Medan jag stod där och tärnade potatis och skivade purjolök så påmindes jag om hur glad jag är att Lillgumman blivit så bra på att äta. Alltså, bra på att äta (och uppskatta) den mesta maten. För ett par år sedan var det i princip omöjligt att få i henne något annat än pasta, pannkakor gurka eller färdigköpta köttbullar. 
Jag tror och hoppas att det är åtminstone liiite min och Stora Kärlekens förtjänst att hon numera har en bredare smak. Vi har varit noga med att aldrig “göra en stor grej” av maten. Grundregeln är att hon alltid  behövt smaka på maten. Har hon sedan sagt att hon inte tycker om så har hon fått välja på att äta ändå eller att låta bli. Det serveras dock inget annat om hon låtit bli att äta det hon blivit serverad (såvida det inte serveras en maträtt som jag redan innan vet att hon absolut inte tycker om – typ blodpudding). 
Nuförtiden är hon alltså betydligt “modigare” när det gäller mat. Hon provar det mesta utan att tveka, och har på så sätt hittat en massa nya saker hon gillar. En av de sakerna är potatissoppa som hon fått i skolan och pratat om. Vid dagens middag var hon lyrisk och sa att potatissoppa är hennes näst bästa maträtt. Hyfsat betyg till kocken tycker jag..
  
det blev inget vackert vinterlandskap fotograferat idag heller – däremot en vacker och mycket frostig dörrkrans..


Vädergudarna bjöd på kyla idag. Som mest hade vi -23 på termometern i bilen under dagens arbetspass. Tack och lov att vi inte fått något jobb som tvingat oss att vara ute någon längre stund!
Tack och lov också att jag nu har drygt tre fridagar att se fram emot. 

justerbara skridskor & det blir aldrig som en tänkt

Som den icke så förutseende modern jag ibland (läs alltför ofta) är så drabbades jag av lättare panik när jag igår kväll läste att Lillgumman skulle ha med sig skridskor till fritids imorgon. Jag insåg att set inte ens var någon idé att leta fram skrillorna från förra året eftersom hennes fötter växt lavinartat på sistone. 
Därför: köpa-skridskor-på-Stadium-outlet-på-väg-hem-från-fritids-projekt idag. Hittade en trött(!) tjej på fritids och sände en tanke av tacksamhet (notera gärna den tjusiga invävningen av tacksamhetskalendern) till mig själv som lyckats komma ihåg att ta med en banan som Lillgumman kunde få äta i bilen. 
Väl inne i affären hittade vi nästan genast ett par supersmarta justerbara skridskor i storlek 34-37 som passade finfint på barnets fötter. Otäckt nog så kommer de även att passa på min fötter, så tiden då jag och Lillgumman kan dela skor närmar sig med stormsteg. 
Det snabba skridskoköpet föranledde mer tacksamhet eftersom jag var fullkomligt slut efter en dålig natts sömn och en intensiv dag på jobbet. 
Jag hade en tanke om vad jag skulle ägna min arbetsdag åt idag, och såg fram emot att kunna bocka av grejer på att-göra-listan som växt sig lång, men som vanligt i mitt jobb så blev planerna ändrade – och sen ändrade igen. Därför kunde jag under arbetspassets gång bocka av exakt noll av de sakerna jag hade tänkt få bort från listan. Däremot har listan växt och blivit nästan dubbelt så lång. Alltså väntar en mycket administrativ dag på jobbet imorgon – ifall inget oförutsett inträffar vill säga..