påsklunch & en fjärdedel

Både jag och Stora Kärleken har jobbat sedan i onsdags, så det har inte direkt varit något påskfirande här i huset. Lite har det förstås firats på jobbet där chefen lämnat ett rejält påskägg till alla oss som jobbade i helgen. Det fanns alltså flera kilo godis och en del chips att frossa i för dem som önskade det. Själv gjorde jag ett medvetet val (känns som att jag kommer tjata slut på de orden) och lät bli både godis och chips. Det var faktiskt inte ens svårt. Jag har inte varit speciellt sugen. 

Idag var det dock dags för mig att få fira lite påsk, för jag var bjuden på påsklunch hos min faster. Stora Kärleken jobbade hela natten (till skillnad från mig som bara jobbade halva) så han fick ligga kvar hemma och sova. Därför blev det en lunch med enbart “urfamiljen” – det vill säga min mor och far samt mina bröder. Det var, som alltid hos min faster, gott och trevligt. Jösses vad jag tycker om den människan! Hon är verkligen en förebild för mig. Hon är stark, bestämd, envis och alldeles alldeles underbar. 

Till förrätt serverades lite olika variationer av ägg, räkor och lax. Huvudrätten var pulled pork och till efterrätt bjöd hon på dessertpizza. Desserten var en nyhet för mig och bestod av filodeg täckt med vit choklad, bär och mörk choklad. Om jag åt allt? Ja! Om jag njöt av allt? Ja! Om jag gjorde ett medvetet och sedan tidigare bestämt val gällande desserten? Ja. Redan när jag drog igång de här hundra dagarna då bestämde jag mig för att jag skulle göra undantag och faktiskt äta fikabröd om jag var i situationer där det skulle kännas obekvämt att avstå. Jag tror att jag får återkomma i ett helt eget inlägg med mitt resonemang kring när undantagen är okej/aktuella. 

De hundra dagarna ja. Strax över en fjärdedel har passerat, och jag är faktiskt himlarns nöjd med hur det känns. Sötsuget är i princip obefintligt och kroppen känns pigg och fräsch. Jag bara fortsätter köra på i samma anda helt enkelt. 

  
följde Stora Kärleken till jobbet idag. på så sätt fick jag till femtio minuters kvällspromenad. 

sjutton av hundra & vardagsmotion

Idag fick jag göra en grön stjärna på dag sjutton av hundra. Fortfarande inga som helst problem att välja bort godis/glass/fika. Tycker att det börjar kännas så smått i kroppen också. Kroppen känns liksom en smula fastare. 

Förbättringspotential finns alltid, och jag har ju tänkt mig att satsa lite mer långsiktigt och hållbart nu. Därför tänker jag att jag ska öka/tillföra/förbättra något litet ungefär en gång i veckan (kan bli oftare, men kan också bli mer sällan) under dessa hundra dagar av medvetna val. 
Nr ett var ju att välja bort godis, glass och fikabröd. Än så länge inga problem alltså. 

Nummer två blev att fokusera extra på vardagsmotionen. Främst då i form av promenader. Jag har varit ute och promenerat både ensam och tillsammans med Stora Kärleken. Dessutom har jag vid  flera tillfällen gått till eller ifrån jobbet. Det tar ungefär 25 minuter – istället för tio om jag cyklar. Det blir alltså inte så mycket tid som “försvinner”, men jag får ändå ganska mycket mer tid ute i friska luften. Heja mig och heja vardagsmotion!

Nummer tre kommer bli det här med att dricka vatten. Det är jag urusel på (utom när jag tränar då jag lätt häller i mig en halvliter) så jag börjar med att återta vanan att alltid ha med mig en vattenflaska i bilen på jobbet. 

Nu är det hög tid att sova. Veckans fjärde och sista dagpass väntar imorgon. 

100 dagar & fem ton

Efter att ha haft ett litet meltdown med ätandet i slutet på februari så bestämde jag (lite sådär i smyg) att jag skulle köra hundra dagar utan godis, glass och fikabröd – och med medvetna val gällande maten i övrigt.

Det innebär som vanligt att jag ligger hyfsat lågt med intaget av kolhydrater och högt på protein. Situationen jag är i avgör vad som är okej att äta, men om jag ska äta “dålig mat” så ska det vara på grund av att jag faktiskt behöver göra det av någon anledning (vilket förmodligen kommer betyda att det är så körigt på jobbet att typ en stödburgare i farten är enda möjligheten att få i sig någonting överhuvudtaget). I de situationerna kommer dock fortfarande principen med medvetna val att gälla – jag väljer det “mindre dåliga”. 

Tanken med mina hundra dagar är att få bort sötsuget och att liksom vässa tankarna lite så att jag kommer närmare den berömda och eftersträvansvärda balansen. Eftersom det handlar om strävan mot balans så finns en liten brasklapp gällande det där med fikabrödet. Hamnar jag i situationer där det blir en stor grej/ett problem/gör någon ledsen om jag avstår fikabrödet så kommer jag att äta fikabröd. Till exempel lär det bli så på påsklunchen hos min faster, eller om vi hälsar på Stora Kärlekens farmor. 

Hittills har jag fått rita fjorton gröna stjärnor i min egenritade hundradagarskalender. Det flyter på utan problem såhär långt alltså. 

För övrigt säger min träningsapp Strong att jag lyfte strax över fem ton under dagens träningspass. Det är ändå ganska så häftigt. De flesta kilona kom från fokusövningarna knäböj och utfall, och de kompletterades sedan av hantelrodd, push ups, hip thrusts och wipers. Ett bra pass trots lite låga energinivåer. 
  
mäktig känsla att kunna lyfta över fem tusen kilo inom loppet av en dryg timme – utan att på något sätt ha tagit ut sig fullständigt. 

veckohandling & Strong

Ända sedan jag och Stora Kärleken gjorde en lite mer seriös ansats att styra upp maten (kan det ha varit i augusti/september?) så har vi varit ganska bra på att planera maten. I början var vi ju så illa tvungna eftersom vi båda räknade kalorier, och ska en få det att gå ihop så är planeringen en stor del. 

Det är ju nu ett tag sedan jag slutade med kaloriräkningen, och nu har Stora Kärleken också slutat. Fast det här med planeringen av maten har liksom rullat på. Vi skriver matsedel och veckohandlar. Det händer förstås att vi inte följer matsedeln helt och att vi får “stödhandla” under veckan. Fast för det mesta så flyter det liksom på. Trots att själva handlingen inte direkt är någon höjdare (eller.. egentligen så har jag inte så mycket emot själva handlingen – det värsta är att packa ner allt) så finns det ju oerhört många fördelar. Några av fördelarna: slipper fundera på maten varje dag, det blir lättare att välja bra mat, det sparar tid och det blir billigare. Win på många sätt alltså! Det blir dessutom betydligt enklare att se till att det blir matlådor. 

  
kyl- och frysvarorna från dagens handling. mycket mejeriprodukter går det åt i detta hus..



Nackdelarna är väl att inspirationen ofta tryter när matsedeln ska skrivas, och att en inte alltid är sugen på just det som står på listan den dagen det ska ätas. 

För övrigt hittade jag en riktigt bra app idag: Strong heter den, och det är en träningsdagbok. Har lagt in de tre olika styrkepassen som jag kör just nu, och det var väldigt enkelt.

  
såhär summeras dagens pass. högst oklart bara varför goblet squat står som favoritövning. 

I övrigt är det ju också ganska häftigt hur många kg en faktiskt lyfter under ett pass. Det känns ju helt otroligt att ha lyft drygt 3.5 ton bara under ett träningspass. 

Akilleshälen & bönpasta

Kvällen innan jag skulle fira min födelsedag (alltså i mitten av januari) så tappade jag en parfymflaska. Denna lilla flaska lyckades på något märkligt sätt landa mitt på min vänstra häl. Blodvite uppstod och så småningom svullnade hela vaden upp. Var på vårdcentralen dagen efter för att dubbelkolla att inget farligt hade hänt (familjen tyckte att det lät vansinnigt farligt med den svullna vaden). Fick raskt beskedet att ingenting var trasigt och att det helt enkelt bara var en rejäl smäll som orsakat svullnaden. 

Svullnaden la sig snart och jag hade inte ont mer än i några dagar. Fast jag har inte kunnat springa sedan dess, för då ömmar det i hälen. De senaste dagarna har jag gått och tänkt att jag borde kunna testa en lugn jogg, men så var icke fallet märkte jag idag. Gjorde en väldigt lätt fysisk aktivitet på jobbet ifag på förmiddagen och kände direkt att det blev obekvämt i hälen. Nu ikväll upptäckte jag att hälen är svullen – och jag har ganska så ont. Surt! Hoppas på att svullnaden ger sig tills imorgon. 

För övrigt så testade vi en nyhet (ny för oss åtminstone) till middagen. På menyn stod det köttfärssås och till den festade vi loss på bönpasta. 
  
 försök gärna att fokusera på pastaförpackningen och inte den smutsiga spisen i bakgrunden


Efter lite velande i affären igår så fastnade jag för spaghetti av edamamebönor. Jag och Stora Kärleken tyckte det var riktigt gott (undertecknad tycker ju inte om “vanlig” pasta, så det är i och för sig lätt att imponera på mig). Lillgumman, aka Pastaälskaren, var dock inte lika imponerad.  Hon tyckte att pastan smakade konstigt. Dock kan det inte ha varit alltför illa eftersom hon åt upp allt utan minsta lilla tjat om att slippa. 

utetid & sömnsvacka

Solen är på besök idag minsann. Solen var förvisso på besök även igår, men då hann jag inte njuta av den på grund av att jag skulle jobba. Idag är jag dock ledig och tänkte därför passa på att ta en solskenspromenad med podd i öronen när Stora Kärleken åkt till jobbet. Justerade dock den planen när Stora Kärleken föreslog gemensam promenad efter frukosten. 

  
det är inte svårt att njuta av livet när en får gå en promenad i detta väder bredvid sitt livs stora kärlek..



Resten av dagen lär tyvärr spenderas inomhus. Dammet ligger i drivor här hemma, så det tänkte jag försöka göra någonting åt. 
Är för övrigt inne i något av en svacka när det gäller sömnen. Under den senaste veckan (och lite till) så har jag hållit på och vaknat flera gånger på nätterna och haft svårt att somna om plus att jag drömt en del mardrömmar. Det är inte likt mig! Det som möjligen brukar kunna ta lite tid för mig är att somna på kvällen, men kag brukar verkligen inte vakna en massa när jag väl har somnat. Följden är förstås att jag känt mig ganska så trött och seg – och de senaste dagarna har det varit lite si och så med aptiten också. Det är ju verkligen inte likt mig! 

Jag känner mig inte sjuk eller hängig på ett “sjukligt” sätt. Tänker dock att jag behöver göra någon liten åtgärd för att vända det här. Planen är att se till att få lite mer frisk luft. Kanske byta konditionspassen mot promenader – eller att cykla utomhus när väglaget tillåter. Dessutom får kosten bli som den blir de här sista dagarna i februari.

Att februari skulle bli en fokus-månad med kosten gick ju åt skogen för länge sen. Huvudet är liksom inte tillräckligt med för att jag ska orka hålla karaktären. Så jag tillåter mig att äta lite godis/glass/gotte nu och peppar för att återgå till ordning i mars. Har lite tankar om hur jag vill ha det då och känner att några dagars “off” nu är precis vad jag behöver för att ladda om huvudet. 

pb & tjuvstart

Över jul så har jag haft ett uppehåll med träningen – först för att jag ville vila och sedan för att jag kände mig litelitelite förkyld med en antydan till kill i halsen. 
Idag var det så äntligen dags att testa ett lite försiktigt pass på gymmet. Ironiskt nog så lyckades jag slå pb i chins när jag gjorde sju stycken (till min stora förvåning). De var inte vidare snygga – och väldigt långt ifrån strikta. Fast jag är tusan så nöjd och stolt ändå. Heja mig! 
För övrigt så får idag bli en tjuvstart på det nya året. Skärpning med maten och jag tänker köra ytterligare en period med kostregistrering. Skärpning också med träningen där jag fortsätter på senaste träningsupplägget med en blandning av tabata-baserade pass i gymmet och löpning. 
Jag har ingen solklar plan för hur länge jag ska hålla på enligt detta upplägget, så jag antar att jag får anledning att återkomma i frågan. 

kosten & dagens middag

Jag har nämnt lite nu och då att det genomförs en liten “satsning” på kosten här för tillfället. Tänkte att det är dags att förklara lite närmare hur upplägget ser ut och hur tankarna går. 
Det började med en insikt om att kläderna i garderoben krympte under sommaren och att det inte var någon riktig ordning med träningen. Kroppen kändes klen, svullen och trött. Lite vissen helt enkelt.. Ingen trevlig känsla och inte så jag är van att känna mig. Därav en önskan om förändring. 
Grundtanken är mycket enkel: mindre kolhydrater i allmänhet – och mindre socker i synnerhet.
För att liksom komma igång så bestämde jag mig för att köra ett par veckors kcal-räkning. Detta var i slutet av augusti. Bestämde mig för att köra på det klassiska 1500-kcal-om-dagen-spåret. Fick in en vana gällande att väga maten och fortsatte väga och regga av bara farten. Har inte gjort det precis varje dag, men uppskattningsvis någonstans runt sju av tio dagar. 
Resultaten kom så sakteliga smygande och midjan, rumpan och låren började tajtas till. Insåg efter ett tag att ett mål på 1500 kcal per dag i kombination med hur mycket jag tränar och rör på mig är ganska korkat. Ökade då på “dagsransonen” och plussade på det som appen (jag använder Lifesum) sa att jag bränt genom träningen. Känner mig starkare och piggare och upplever att kroppen fortsätter att tajtas till. 
Jag har fotat litegrann, men tänker faktiskt inte lägga några bilder här. Min (nästan) nakna kropp är liksom inget jag vill ha cirkulerande på nätet. Jag har också mätt några punkter på kroppen och hittills har det gett följande resultat:

Höger lår: -3,5 cm

Vänster lår: -2,5 cm

Rumpa: -6 cm

“Kärlekshandtag”: -8 cm

Midja: -4 cm
Det låter ytligt – jag vet. Det är inte centimetrar som är det viktiga utan hur kroppen känns – jag vet. Fast jag kände faktiskt att det var det här jag behövde just nu. Jag var inte bekväm i hur kroppen såg ut och kändes, så då bestämde jag mig för att göra någonting åt det. Under den här perioden så har jag inte gått hungrig och jag har inte lidit.
Jag har mått bra. Jag har känt mig stark (och blivit starkare eftersom jag tränat bra – villet är ett helt annat inlägg). Jag har varit pigg. Samtidigt har kroppen tajtats till och kläderna växt. Win win win säger jag. 
Dagens middag var det också.. För några veckor sedan så berättade Lillgumman att hon fått potatissoppa i skolan och tyckte det var jättegott. Jag, som aldrig lagat potatissoppa, bestämde mig för att testa om det kunde funka här hemma också. Det gjorde det tydligen. Lillgumman blev väldans glad över valet av maträtt och utbrast flera gånger att det var supergott. Det gjorde mig väldigt tacksam och glad. 

Helga & kcal

Idag kom stormen Helga på besök i mitt grannskap. Hela förmiddagen var regnig, blåsig och ruggig. Det var dock bara en försmak och strax efter 14 brakade det loss utanför fönstret på jobbet. Det renderade i en del jobb, men lyckligtvis fick jag komma ifrån (nästan) som planerat. 
Jag brände av ett tabata-pass nere i gymmet och smög sedan hemåt i vinden. Tack och lov så åkte jag bil till jobbet idag. Att cykla hem hade nog faktiskt inte gått..
Efter en dusch och en utsökt middag som Stora Kärleken lagade så fick jag till sist äntligen sjunka ner i soffan bredvid min älskling. 
  
det första adventsljuset brinner så mysigt i fönstret. älsk på levande ljus!


Idag bjöd en kollega på chokladtårta på jobbet, och alla som smakade sa att den var himmelskt god (naturligtvis – det var ju choklad). Själv valde jag att inte äta någonting av den och jag reflekterade och gladdes åt att det inte kändes så värst jobbigt att låta bli. 
Sedan en tid tillbaka (kanske två månader?) så reggar jag min mat i Lifesum-appen. I början var det meckigt att väga maten hela tiden, men nu sitter rutinen på det. Så jag fortsätter ett tag till. Första månaden låg jag runt 1500 kcal/dag. Oavsett aktivitetsnivå. Jag märkte att kroppen förändrades en del, men inte riktigt i den takt som jag hade hoppats på. Jag insåg då att jag förmodligen låg för lågt i kcal-intag och började regga även träning i appen och “äta upp” även det jag tränade. För det mesta innebär det att jag landar någonstans runt 1700-1800 kcal/dag istället. Jag känner att jag har mer energi och kroppen verkar svara bra på det. Mer om vilka “regler” jag försöker hålla mig till och fördelningen mellan kostens olika beståndsdelar återkommer jag till någon annan dag. 
För övrigt så är jag idag tacksam över att vi imorgon får besök av fina vänner och att jag får testa att laga en massa ny mat. 

fokus-februari & varannan-veckas-barn

Fokus-februari har det inte skrivits så värst mycket om egentligen. Därför kommer här en avstämning när de sista fem skälvande dagarna återstår.

Träning:
På det stora hela mer än okej.
• Jag har hittills kört 21 träningspass, och eftersom målet är 24 så ligger jag bra till.
• Målet med fem chins är uppfyllt och överstiget eftersom jag idag satte nytt pb med sex stycken.
• Målet med 50 kg i bänkpress är också det både uppnått och passerat – i fredags bänkade jag 52,5 kg.
• MammaMage-appen har misskötts. Jag har varit hyfsat flitig med träning av mage och bål, men med för dålig fokus på den inre muskulaturen. Hittills fem av tio pass gjorda, så om jag kör varje dag resten av veckan så kommer jag fixa det.
• Knä-rehaben har jag skött okej, men inte utmärkt. Det är roligt och går framåt med cykling, benpress och lårcurl, men så sjukt tråkigt att köra de där små sträcka-spänna-och-böja-på-benet-övningarna.

Kost:
På det stora hela okej.

Jag har inte ätit godis eller glass. Jag håller ner mängden kolhydrater på ett sätt som känns lagom – ingen hysteri och inget större besvär. Jag har ätit min efterlängtade semla och jag njöt alldeles fantastiskt mycket. Jag har “tagit” tre av mina fyra fridagar.

Det som går mindre bra – eller snarare dåligt – är det här med att dricka vatten. Det är jag verkligen inte bra på. Där har jag en del att jobba på.

Summa sumarum såhär långt är att jag mår bra. Riktigt bra. Kroppen känns stark. Jag “lider” inte av att (nästan) avstå från sockret och har inget större sug efter det. Dessutom känns kroppen något fastare och Stora Kärleken kommenterade senast nu ikväll att han tycker det ser ut som att det försvunnit en del.

För övrigt så fick jag idag en påminnelse om att det faktiskt finns några få fördelar med att bara få ha sitt barn hos sig varannan vecka. Lillgumman var hos sin far förra veckan och ska vara kvar där hela den här veckan också (pga kommande resor och liknande), men efter lunch så ringde det från skolan. Lillgummans fröken talade om att Lillgumman hade kräkts och Lillgummans far svarade inte i telefon. Jag lovade (naturligtvis) att antingen fadern eller jag omedelbart skulle komma och hämta Lillgumman.

Med andan i halsen ringde jag till Lillgummans far och signal efter signal gick fram medan jag började förbereda mig mentalt för att hämta den lilla sjuklingen och så småningom själv drabbas av kräksjukan. Jag gav upp och testade istället att ringa till Lillgummans bonusmamma – och till min stora lättnad så svarade hon och skulle se till att Lillgumman blev hämtad direkt.

Tänk vilken tajming ändå.. Hela förra veckan var Lillgumman hos sin far, och hon har därmed inte hunnit smitta mig och Stora Kärleken innan kräkandet bröt ut. Dessutom hinner kräkandet gå över och de-48-karantän-timmarna-efter-sista-spyan hinner passera innan hon kommer hit.

Självklart lider jag med min lilla älskling och jag hoppas innerligt att det snabbt går över. Tro inget annat(!) men eftersom hon nu uppenbarligen skulle drabbas av den där vidriga kräksjukan så är jag ändå tacksam att den inföll på tid då hon inte är här. Om det gör mig till en dålig mamma så får det väl vara så.