Akilleshälen & bönpasta

Kvällen innan jag skulle fira min födelsedag (alltså i mitten av januari) så tappade jag en parfymflaska. Denna lilla flaska lyckades på något märkligt sätt landa mitt på min vänstra häl. Blodvite uppstod och så småningom svullnade hela vaden upp. Var på vårdcentralen dagen efter för att dubbelkolla att inget farligt hade hänt (familjen tyckte att det lät vansinnigt farligt med den svullna vaden). Fick raskt beskedet att ingenting var trasigt och att det helt enkelt bara var en rejäl smäll som orsakat svullnaden. 

Svullnaden la sig snart och jag hade inte ont mer än i några dagar. Fast jag har inte kunnat springa sedan dess, för då ömmar det i hälen. De senaste dagarna har jag gått och tänkt att jag borde kunna testa en lugn jogg, men så var icke fallet märkte jag idag. Gjorde en väldigt lätt fysisk aktivitet på jobbet ifag på förmiddagen och kände direkt att det blev obekvämt i hälen. Nu ikväll upptäckte jag att hälen är svullen – och jag har ganska så ont. Surt! Hoppas på att svullnaden ger sig tills imorgon. 

För övrigt så testade vi en nyhet (ny för oss åtminstone) till middagen. På menyn stod det köttfärssås och till den festade vi loss på bönpasta. 
  
 försök gärna att fokusera på pastaförpackningen och inte den smutsiga spisen i bakgrunden


Efter lite velande i affären igår så fastnade jag för spaghetti av edamamebönor. Jag och Stora Kärleken tyckte det var riktigt gott (undertecknad tycker ju inte om “vanlig” pasta, så det är i och för sig lätt att imponera på mig). Lillgumman, aka Pastaälskaren, var dock inte lika imponerad.  Hon tyckte att pastan smakade konstigt. Dock kan det inte ha varit alltför illa eftersom hon åt upp allt utan minsta lilla tjat om att slippa. 

halskill & rygglåsning

Vaknade en sväng tidigt tidigt imorse och kände ett litet kill i halsen. Det har kommit och gått under dagen. Inte gjort ont, men ändå inte heller känts okej. 
Därför ingen träning idag. Inte ens en promenad. Såvida inte ett par vändor in och ut i några affärer räknas? Resultatet av de vändorna blev några blomkrukor, en köksgardin och träningsband. Träningsband som i gummiband alltså.. Här ska det tränas skuldror och baksida axlar minsann. Hållningen ska bli bättre nu!
  
den nya gardinen har lite sådär halvt kommit upp i köket. som av en händelse råkar vi ha bestämt oss för att använda kopparrör istället för vanliga gardinstänger. 



På tal om hållningen förresten.. Hela dagen har jag känt att jag haft en liten låsning i bröstryggen. Har legat på skumrullen ett tag nu ikväll och fått loss den litegrann. Tror att jag ska ta en sväng till på rullen nu innan jag kryper ner i sängen för en stund på spikmattan innan jag somnar. 

solskenspromenad & halvdan träning

När jag och Stora Kärleken hasade oss upp ur sängen vid 13-tiden idag (vi jobbade sent igår kväll båda två – därav den låånga sovmorgonen) så sken solen för fullt. Vi bestämde oss därför för att kombinera lite nytta med nöje. Så vi promenerade in till “stan” där vi handlade lite innan jag gick till jobbet för att besöka gymmet. 

  
utsikten vid frukosten: på utsidan av fönstret var det sol och på insidan farmors vas med fina tulpaner. 



Jag kände när jag vaknade att jag hade legat konstigt för jag hade ont i nacken. Tänkte att träningen skulle hjälpa till att mjuka upp det, men det ville inte riktigt släppa. Därför gav jag upp träningen efter att jag hade kört dagens två fokusövningar – chins och bänkpress. Inget höjdarpass alltså, men ändå skönt att jag genomförde chinsen och bänken. 

På tal om den stela/ömma nacken så ska jag nu se om Stora Kärleken kan tänka sig att bjuda på en liten massage. 

utetid & sömnsvacka

Solen är på besök idag minsann. Solen var förvisso på besök även igår, men då hann jag inte njuta av den på grund av att jag skulle jobba. Idag är jag dock ledig och tänkte därför passa på att ta en solskenspromenad med podd i öronen när Stora Kärleken åkt till jobbet. Justerade dock den planen när Stora Kärleken föreslog gemensam promenad efter frukosten. 

  
det är inte svårt att njuta av livet när en får gå en promenad i detta väder bredvid sitt livs stora kärlek..



Resten av dagen lär tyvärr spenderas inomhus. Dammet ligger i drivor här hemma, så det tänkte jag försöka göra någonting åt. 
Är för övrigt inne i något av en svacka när det gäller sömnen. Under den senaste veckan (och lite till) så har jag hållit på och vaknat flera gånger på nätterna och haft svårt att somna om plus att jag drömt en del mardrömmar. Det är inte likt mig! Det som möjligen brukar kunna ta lite tid för mig är att somna på kvällen, men kag brukar verkligen inte vakna en massa när jag väl har somnat. Följden är förstås att jag känt mig ganska så trött och seg – och de senaste dagarna har det varit lite si och så med aptiten också. Det är ju verkligen inte likt mig! 

Jag känner mig inte sjuk eller hängig på ett “sjukligt” sätt. Tänker dock att jag behöver göra någon liten åtgärd för att vända det här. Planen är att se till att få lite mer frisk luft. Kanske byta konditionspassen mot promenader – eller att cykla utomhus när väglaget tillåter. Dessutom får kosten bli som den blir de här sista dagarna i februari.

Att februari skulle bli en fokus-månad med kosten gick ju åt skogen för länge sen. Huvudet är liksom inte tillräckligt med för att jag ska orka hålla karaktären. Så jag tillåter mig att äta lite godis/glass/gotte nu och peppar för att återgå till ordning i mars. Har lite tankar om hur jag vill ha det då och känner att några dagars “off” nu är precis vad jag behöver för att ladda om huvudet. 

ett år & beroendepersonlighet

Idag är det ett år sedan jag tog min sista snus. Jag har förvisso inte varit nikotinfri sedan dess eftersom jag körde med nikotintabletter ett tag efter sista snusen. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur länge jag höll på med dem, så jag vet inte riktigt hur länge jag varit helt fri från nikotin. Oavsett det så är jag innerligt stolt över mig själv för att jag gjorde mig kvitt snuset. Det var ett starkt beroende kan jag lova. 
Min mor har sagt att jag är en beroendepersonlighet. Exakt vad det innebär eller hur en definierar en beroendepersonlighet vet jag inte. Fast jag antar att en som jobbat med missbrukare i typ hur många år som helst så som min mor har gjort vet förmodligen vad hon pratar om. Jag ser det som en anledning att vara lite extra stolt över mig själv 🙂 Heja mig!

semester & spa

Idag var den första av två semesterdagar den här veckan. Imorgon är det nummer två. Sedan har jag fridagar resten av veckan. Ganska bra vecka faktiskt. Anledningen är ju egentligen inte särskilt njutningsfull, utan det handlar om att jag inte kan lösa Lillgummans transporter till och från fritids själv nu när Stora Kärleken är borta. Hur jag än jobbar så går det inte ihop. Antingen har inte fritids öppnat så att jag hinner lämna före jobbet – eller så jobbar jag såpass sent att jag inte hinner hämta innan fritids stänger. 
Inget att klaga över dock eftersom den här ledigheten innebär att jag får spendera extra mycket tid med Lillgumman. När jag hade hämtat henne idag och vi hade kommit hem och fått i oss mellis så ordnade vi spa. Lillgumman badade fotbad och fick massage. Vi gjorde ansiktsmasker och hon fixade med mitt hår (alltså gudars skymning [ja, jag vet att det är ett extremt tantigt uttryck] så skönt det är när någon grejar med ens hår). Till sist så målade jag Lillgummans naglar med det nya glitternagellacket hon fick i julklapp av farfar och farmor. Eller.. Känner jag hennes farfar rätt så var nog ändå nagellacket inte så mycket från honom. 
Efter middagen så spelade vi en omgång Alfapet innan det var dags för kvälls-tv. Det slog mig (som så många gånger förut) att hon inte är något litet barn längre. Att spela Alfapet liksom. Det är verkligen påtagligt då att det är en stor tjej som sitter på andra sidan bordet – även om en del ord kanske inte precis går att finna i någon av Svenska Akademiens ordlistor..

yoga & FokusFebruari

Det här med att vara helt ensam hemma är jag tack och lov klar med från och med imorgon. Efter morgondagens arbetspass får jag nämligen äntligen åka och hämta Lillgumman på fritids. Det ska bli så himlarns himlarns gott att få krama och pussa på henne. Imorgon är för övrigt den enda dagen i kommande vecka som jag jobbar. Tisdag och onsdag tog jag semester för att få ihop det med Lillgumman nu när Stora Kärleken är borta. Resten av veckan var jag planerad ledig eftersom Stora Kärleken kommer hem på torsdag eller fredag. 
Saker jag gjort idag som jag förmodligen inte gjort (eller åtminstone inte lika mycket/högt) ifall jag inte varit ensam hemma:

  • fuldansat samtidigt som jag diskade. Och lagade mat. Och packade upp veckohandlingens kassar. Och… Ja, ni förstår 
  • sjungit väldigt högt (och förmodligen även en aning falskt) till gamla klassiker på Spotifylistan som gått varm idag : Songs to sing in the shower
  • nybörjaryogat framför Youtube
  • bajsat med öppen dörr (förlåt, men det är faktiskt sant)
  • gått runt iklädd en av Stora Kärlekens t-shirts

Funderat har jag gjort idag också. Fast det brukar jag ju i och för sig göra en hel del även om jag inte är ensam hemma. Just idag har jag funderat bland annat på hur vi ska inreda övervåningen, bebisar, om min ömma häl klarar av att åka skridskor med Lillgumman någon gång i veckan, om jag ska köra FokusFebruari även i år, hur jag ska sätta upp de små anslagstavlorna (läs: grytunderläggen i kork) på Lillgummans rum, när jag behöver gå upp imorgon, hur årets FolusFebruari ska utformas, yada yada yada…
Några av funderingarna finns det anledning att återkomma till. Framförallt det här med FokusFebruari. Ska bara fundera lite till på det här med upplägget. 

Melodikrysset & handboll

Min första hela dag som gräsänka idag då. Alltså för den här gången. Stora Kärleken har ju varit borta någon sväng förut – även om det tack och lov inte händer så värst ofta. 
Många skulle säkert njuta av all egentid, men jag har svårt att göra det faktiskt. Det är inte det att jag har svårt att vara ensam. Jag tycker bara inte om att vara utan Stora Kärleken. Alltså jag kan uppskatta en stund för mig själv, men nu vet jag ju att det inte handlar om en stund utan en hel vecka innan jag får träffa Stora Kärleken igen. Det är jobbigt faktiskt. 
Jag försöker dock att spendera tiden så smart som möjligt. Min plan är att blanda stunder då jag lyxar lite med att försöka vara produktiv här hemma så att tiden går fortare.
Lyxen idag har bestått av följande:

  • lång frukost med dubbla kaffekoppar och ett försök att lösa Melodikrysset (klarade det nästan)

  
att rita av krysset istället för att trassla på telefonen kändes smart – och en smula nördigt


  • liten powernap i soffan efter lunchen
  • handbollsmatch på tv med fria möjligheter att heja (läs: skrika) så mycket jag ville utan att störa någon annan

 
första halvlek satt jag lugnt tillbakalutad i soffhörnet och njöt. en bit in i andra halvlek fick jag flytta fram och sätta mig på pallen närmare tv:n. de tio sista minuterna stod jag och studsade precis framför tv:n

Produktiviteten idag har bestått av:

  • hugga tändved
  • bära in ved och tändved
  • såga till och måla gardinstångsfästen till sovrummet
  • rensa hyllorna i tvättstugan
  • pyssla om blommorna
  • skriva matsedel för kommande vecka
  • skriva handlingslista till morgondagens veckohandling
  • tvätta
  • träna – fast det borde i och för sig stå på lyxlistan..

100 år & saknad

Idag, eller rättare sagt igår eftersom klockan passerat midnatt, så skulle min farmor ha fyllt hundra år. Om hon fortfarande levt vill säga.. 
Så länge hon levde så firade hon och jag våra födelsedagar ihop eftersom jag fyller två dagar före henne. Det blev liksom enklast så – och mysigt att få dela dagen med sin fina farmor.
I vår har det gått fjorton år sedan hon dog. Fjorton år av saknad. För hon var speciell min farmor. Den enda av mina far- och morföräldrar som fortfarande fanns i livet när jag föddes, och således den enda av dem som jag lärde känna. Söndagar var farmor-dagar. Då åkte vi till henne och fikade på förmiddagen. Jag och pappa bråkade om vem som skulle få sitta i gungstolen. Jag kammade mattfransarna och fick en tjuga för besväret. Farmor berättade om allt bus som pappa gjorde när han var liten. 
Min fina lilla rynkiga farmor med det vågiga vita håret. Jag tänker på henne ofta – varje dag faktiskt. Varje dag i snart fjorton år har jag tänkt på henne och saknat henne. 

barns ätande & krispig luft

Idag hastade jag hem efter jobbet för att börja med middagen. Stora Kärleken var och hämtade Lillgumman på fritids samt handlade marsipan till helgens tårta på stora stadens stora ICA. På dagens meny stod det potatissoppa. 
Medan jag stod där och tärnade potatis och skivade purjolök så påmindes jag om hur glad jag är att Lillgumman blivit så bra på att äta. Alltså, bra på att äta (och uppskatta) den mesta maten. För ett par år sedan var det i princip omöjligt att få i henne något annat än pasta, pannkakor gurka eller färdigköpta köttbullar. 
Jag tror och hoppas att det är åtminstone liiite min och Stora Kärlekens förtjänst att hon numera har en bredare smak. Vi har varit noga med att aldrig “göra en stor grej” av maten. Grundregeln är att hon alltid  behövt smaka på maten. Har hon sedan sagt att hon inte tycker om så har hon fått välja på att äta ändå eller att låta bli. Det serveras dock inget annat om hon låtit bli att äta det hon blivit serverad (såvida det inte serveras en maträtt som jag redan innan vet att hon absolut inte tycker om – typ blodpudding). 
Nuförtiden är hon alltså betydligt “modigare” när det gäller mat. Hon provar det mesta utan att tveka, och har på så sätt hittat en massa nya saker hon gillar. En av de sakerna är potatissoppa som hon fått i skolan och pratat om. Vid dagens middag var hon lyrisk och sa att potatissoppa är hennes näst bästa maträtt. Hyfsat betyg till kocken tycker jag..
  
det blev inget vackert vinterlandskap fotograferat idag heller – däremot en vacker och mycket frostig dörrkrans..


Vädergudarna bjöd på kyla idag. Som mest hade vi -23 på termometern i bilen under dagens arbetspass. Tack och lov att vi inte fått något jobb som tvingat oss att vara ute någon längre stund!
Tack och lov också att jag nu har drygt tre fridagar att se fram emot.