önskegranen & tusingar

Igår köpte vi alltså en gran. En alldeles riktig gran. En grön doftande gran. En kungsgran (naturligtvis – en vill ju inte få huset fullt med barr). Vår första riktiga gran – vår första jul i huset. Ikväll så har jag äntligen fått pynta den. 
Det mina vänner, det är jag evinnerligt tacksam över. 
  
röda och kopparfärgade kulor. vita stjärnor. vita och grå pom-poms. det enda som saknas är mina genomskinliga kulor – vad sjutton ska jag ha i dem?


För övrigt så hann jag ta ut åtminstone tjugo minuter av veckans fystimme idag. Turligt nog(?) så var det ingen som väntade på mig hemma, så jag hann ändå köra mitt planerade pass. En date med löpbandet och tusenmetersintervaller blev det. Börjar få upp åtminstone lite fart i intervallerna. Det blidde som följande idag:
500 meter uppvärmning

1000 meter i 4:17-tempo

500 meter i 9:13-tempo

Detta körde jag gånger fyra vilket gav sammanlagt fyra km i bra fart och tre km i någon form av powerwalk-tempo. 
Kände mig hyfsat nöjd efteråt, men lite orolig på grund av liten antydan till knä-aj.  Känner dock ingenting av det nu, så det var säkert ingen fara. 


#uppochhoppaijuni catch-up & den magiska milen

Jag fortsätter att halka efter i Upp-och-hoppa-Sofys träningsbloggsutmaning så nu tänkte jag göra ett försök att “ta in” litegrann igen. Here we go! 

23 saker som ger mig energi


Endorfinerna efter ett riktigt svettigt och tungt träningspass. Kramen när Lillgumman kommer hem efter en vecka hos sin far. God mat. En kopp kaffe på altanen. Att känna Stora Kärlekens armar runt mig. Det – och mycket mycket annat – ger mig energi. Energi och glädje.  

24 träningsmagi


Det är precis det som jag upplevde ikväll. När Lillgumman var nattad och Stora Kärleken kom hem från gymmet så gav jag mig ut i löparskora. Tanken från början var att springa lite (mycket) långsammare än när jag och Stora Kärleken maxade fem kilometer för några veckor sedan, och att istället öka på distansen lite och springa en sisådär sex-sju kilometer. Jag sprang därför en liten omväg på den rundan vi sprang och gps-klockan passerade därför precis sex kilometer när jag sprang förbi våran tomt. Bestämde mig snabbt för att fortsätta och springa en liten slinga till för att skrapa ihop sju kilometer. 
Fast sedan hände det någonting riktigt magiskt – jag fick feeling medan jag sprang och bestämde mig hastigt och lustigt för att jag skulle fortsätta ännu längre och springa en hel mil. För en “riktig” löpare är ju inte det något att höja på ögonbrynen för (och definitivt inte om en hållit typ 5:50-tempo). För mig däremot så är det stort. Riktigt stort. Av flera anledningar; 1 – detta var andra löprundan sedan knät pajades förra sommaren. 2- detta var första gången jag sprang milen på fem år. 3 – detta var tredje gången jag sprang milen någonsin. 
Tar man de faktorerna i beaktande så blir det plötsligt rätt tufft att jag sprang de där tio kilometrarna. Vet man dessutom att jag tidigare sprungit som snabbast på 60:02 så blir dagens 57:24 smått otroliga. Jag är obeskrivligt nöjd och stolt – och det var sannerligen ren och skär träningsmagi. 
25 sporter jag utövat


Denna listan blir kort. Väldigt kort. Den ser ut såhär: 

  1. Fotboll

Slut. 
Det är den enda sporten jag liksom utövat på riktigt. Jag har varit med och spelat några innebandymatcher i ett skollag som behövde en målvakt. Jag har gått en veckas orienteringsskola någon gång på lågstadiet och jag var på ett prova-på-tillfälle med jiu-jiutsu (eller hur det nu stavas). Plus att jag cyklat, sprungit, gymmat och gått på diverse gruppträningspass – men det räknas väl inte riktigt som att jag utövat någon sport. Alltså är fotbollen den enväldige härskaren på tronen, och det är ju faktiskt så att under ett antal år så var fotbollen mitt allt. 

26 utomlandsträning


..har jag aldrig ägnat mig åt, men jag drömmer om att göra det. Jag vill åka på en träningsresa på något sånt där lagom flashigt hotell – det är nog den sorts resa som jag drömmer om mest just nu. 

27 om tio år


Då har jag varit på minst en sån där lyxig träningsresa. Då tränar jag fortfarande för att det får mig att må bra och gör mig till en bättre version av mig själv. Då lyfter jag vikter på gymmet, springer och cyklar jag. Jag har förmodligen skaffat mig ett par rullskidor som motioneras med jämna mellanrum, och cykelstallet bjuder på både en mtb och en landsvägshoj. 
Fast det mesta är ungefär som nu när det gäller träningen. 

28 därför skriver jag


Av två mycket enkla anledningar:

1 jag tycker att det är roligt. 

2 det är ett bra sätt för mig att sortera mina tankar och känslor. 
Den här bloggen har funktionen av en dagbok, och den är först och främst skriven för mig själv. Skulle någon annan råka halka in här och av någon outgrundlig anledning gilla det som skrivs. Ja, då är det såklart roligt (och om någon nu läser detta så får en väl lov att säga välkommen hit). 

höstlöpning & vardagslyx

Höstlöpning. I skogen. Ensam eller tillsammans med Stora kärleken. Frisk fuktig luft som är proppfull med syre och doftar löv. Fötter som flyger fram och parerar rötter och stenar. Det är vad som händer i mitt huvud just nu. Förmodligen är det det trasiga knät och därmed oförmågan att springa som gör att jag är så sjukt sugen på att springa nu. Om ens hälften av det här suget håller i sig när jag kan börja springa igen så kommer jag utan tvekan att komma i mitt livs bästa löp-form.

20141117-150626.jpg
så fort farbror doktorn skurit upp det här knät (på torsdag är det äntligen operation) så ska jag rehaba tills jag spyr

Ledig dag idag, men alltså utan löpning. Istället har jag och Lillgumman vardagslyxat med Babybel-ostar och hallon till mellis. Det är också ganska trevligt.

morgonträning & utbildning

Igår var Lillgumman och Stora Kärleken lediga. Det innebar att jag inte behövde lämna på dagis (ja, jag vet fortfarande att det heter förskola men tänker fortfarande kalla det dagis ändå) och jag hade därmed möjlighet att åka tidigare till jobbet för att hinna besöka gymmet. Jag insåg också att det var enda rimliga möjligheten att få till någon träning under gårdagen.

När klockan ringde (onödigt tidigt) var jag galet sugen på att bara ställa om klockan och somna igen. Jag lyckades dock tvinga mig ur sängen och kom iväg efter en kopp kaffe och en banan.

Planen var att springa intervaller – tusingar – och så blev det. Min taskiga planering gjorde dock att jag hamnade i tidsnöd så det hanns bara med två tusingar. Det räckte i och för sig eftersom jag var så slut att jag trodde jag skulle spy efteråt.

Kombinationen dålig kondition och att träna på morgonen är verkligen ingenting att rekommendera för sjukligt morgontrötta (och löpningshatande) typer som mig.

Utbildningen på jobbet fortsätter denna veckan och idag var en lite lugnare dag som innebar att jag satt bredvid och “såg och lärde” hela dagen. Intressant och nyttigt att få en bättre bild av exakt vad arbetsuppgifterna innebär.

Dessutom fick jag tillfälle att ta ut min fystimma i slutet av dagen. Jag hade inga träningskläder med mig, så jag fick kasta mig på cykeln och trampa hem för att byta om. Sedan upp på cykeln igen och bort till motionsspåret. Planen var att ta mig runt trean två gånger, men efter dryga två hundra meter talade benen bestämt om att gårdagen hade satt sina spår. Så jag nöjde mig med ett varv. Klent? Jajemän. Å andra sidan kan det ju kanske också anses en smula korkat att ge sig ut och springa två dagar i rad efter ett löpuppehåll på flera månader..

(går)dagens wod

Efter diverse festligheter i helgen med strömmingsmiddag i lördags och tvåårskalas i söndags kom vi äntligen iväg till gymmet igår. Jag hade hittat en kul wod som någon lagt upp på någon av alla de bloggar jag läser. Wod:en hade de tydligen kört på Be your best convention i helgen, och jag var sugen på att testa.

5 burpees
8 armhävningar
10 reverse burpees
12 crunches
15 djupa squats

Detta kör man i tjugo minuter AMRAP. Jag tror att jag fegade lite med tempot och skulle nog ha klarat lite till, men ska man se det från den ljusa sidan så finns det ju stor förbättringspotential nu. Gårdagens resultat blev i alla fall 6 varv plus tretton squats.

Idag lät vi bli gymmet och satsade på en löprunda istället. Sist vi var ute så kom jag in i ett skönt flow efter ett par km, men idag ville inget flow infinna sig. Hela turen kändes kämpig och det var tack vare pannbenet som jag lyckades ta mig runt. Att jag “vann” över Kärleken med några meter berodde enbart på att jag är en mer utpräglad tävlingsmänniska än honom 🙂

Imorgon är planen att ägna förmiddagen åt en långpromenad. Det är alltför länge sedan jag besökte min farmors grav, så imorgon tänkte jag gå dit för att tända ljus och prata med henne. Innan morgondagens arbetspass så tänkte jag dessutom köra ett pass på gymmet.

Nu då? Jo, nu tänkte jag försöka sova och hoppas att mardrömmarna från föregående natt inte behagar dyka upp igen.

egoboost & löparlycka

Det här med att jobba dagtid är verkligen inte min grej. Jag är utan tvekan en starkt utpräglad kvällsmänniska. Trots att jag var väldigt trött igår när jag kom hem från jobbet så piggnade jag till lagom tills det var dags att sova. Därför blev det inte riktigt så mycket sömn som önskat. Tack och lov att jag inte är så känslig för att ligga lite minus på sömntimmarnas konto. Att jag dessutom fick komma till jobbet och pussa Kärleken god morgon/god natt när jag löste av honom gjorde det förstås lättare att komma iväg.

Idag blev det återigen en intensiv arbetsdag med kraftigt försenad lunch och jag kunde konstatera att det utan tvekan är alldeles för sent att äta lunch vid 14:45 om man ätit frukost vid 05:30 och inte hunnit med att äta något mellanmål.

När jag kom hem var jag både trött i skallen och i kroppen, så jag kastade i mig en tallrik keso-yoghurtblandning och däckade i soffan. Kärleken hade föreslagit en löprunda och jag var verkligen inte sugen på att göra någonting annat än att ligga kvar i soffan. Efter en liten stund tog jag mig dock i kragen och drog på mig löparkläderna. Sedan gav vi oss ut i mörkret.

I början protesterade baksidorna på mina lår, men de gav med sig snabbt. Plötsligt kom jag in i ett flow. Otroligt nog så kändes löpningen lätt, och under ett par kilometer så njöt jag. Vilken otrolig egoboost – dels att lyckas ta sig ut trots tröttheten och dels att få till ett sånt bra pass. Nu gäller det bara att komma ihåg det här nästa gång det vankas löpning..

20131107-220132.jpg
jag lånade Lillgummans reflexväst under löpningen, och blev nostalgisk av Flexbert som var riktigt cool när jag var liten