#uppochhoppaijuni 29 & badande barn

Ja, men hörrni. Idag är jag (otroligt nog) ikapp i   Upp-och-hoppa-Sofys träningsbloggsutmaning. Så idag blir det faktiskt bara en endaste #uppochhoppaijuni-rubrik. 
29 ett mål jag missat


Den största och allra mest innerliga besvikelsen över ett missat mål upplevde jag på försommaren det året jag var femton. Jag hade under flera år tränat och kämpat för att utvecklas som fotbollsmålvakt – och jag var bra. Till och med riktigt bra, så mitt mål att ta en plats i distriktslaget var inte orimligt. 
Vid fjorton-femton års ålder är det dags för uttagningar till distriktslaget – alltså ett lag som samlar distriktets bästa spelare och som så småningom leder till de första uttagningarna till flicklandslaget. Jag visste att jag hade goda chanser till en plats i distriktslaget, och jag var med på de första uttagningsdagarna och -lägren. Sedan pajade jag knät under en skidresa och allt gick åt h-vete för att tala klarspråk. 
På vårens första distriktslagsläger dök jag upp med ett knä som opererats bara några dagar tidigare. Jag hade tänkt mig att jag skulle kunna vara med och spela, men det gick såklart inte. Därmed missade jag chansen att åka på Svealandslägret. Det gjorde mig ledsen, men också stenhårt fokuserad på att kämpa mig tillbaka inför nästa chans. 
Tyvärr räckte det inte hela vägen och tränarna sa att jag inte kommit tillbaka tillräckligt bra för att få en plats till Elitlägret i Halmstad. Det knäckte mig totalt. Även om jag nu kan se att de hade fullständigt rätt så hoppades jag ändå så oerhört mycket att det skulle funka. Från den stunden så slutade jag hoppas, tro och kämpa för att bli en riktigt bra fotbollsspelare. Efter det spelade jag bara för att det var roligt – och för att jag älskade fotbollen så mycket. 
Sådär, nu är det bara en endaste dag kvar i #uppochhoppaijuni. Det gäller att se till att skriva imorgon då – så avslutar jag i rätt tid även om mitt skrivande kommit litegrann (läs: mestadels) i sjok. 
Dagen idag har bestått av besök hos en kolleg-vän där Lillgumman badade i deras iskalla pool tillsammans med kolleg-vännens son. Ofattbart att ungarna stod ut så länge i det kalla vattnet, men de hade så roligt att de verkade glömma kylan. Sedan fick vi fikabesök av en kusin till Stora Kärleken innan Stora Kärleken sedan drog iväg för någon form av möte med den nystartade herrklubben som några kollegor dragit igång. 
Träningsmässigt har dagen varit okej. Jag hade planerat att gå hem från kolleg-vännen, men dålig planering av energiintaget satte stopp för den planen. När vi skulle hem därifrån så var jag nämligen så vansinnigt sockerlåg att jag darrade i hela kroppen. Därför har det inte blivit någon promenad idag, men däremot en omgång MammaMage-träning samt ett kort med tämligen intensivt styrkepass för axlar och triceps här hemma när Lillgumman somnat. 
Ska satsa på morgonpromenad imorgon tror jag. 

fokus-februari & varannan-veckas-barn

Fokus-februari har det inte skrivits så värst mycket om egentligen. Därför kommer här en avstämning när de sista fem skälvande dagarna återstår.

Träning:
På det stora hela mer än okej.
• Jag har hittills kört 21 träningspass, och eftersom målet är 24 så ligger jag bra till.
• Målet med fem chins är uppfyllt och överstiget eftersom jag idag satte nytt pb med sex stycken.
• Målet med 50 kg i bänkpress är också det både uppnått och passerat – i fredags bänkade jag 52,5 kg.
• MammaMage-appen har misskötts. Jag har varit hyfsat flitig med träning av mage och bål, men med för dålig fokus på den inre muskulaturen. Hittills fem av tio pass gjorda, så om jag kör varje dag resten av veckan så kommer jag fixa det.
• Knä-rehaben har jag skött okej, men inte utmärkt. Det är roligt och går framåt med cykling, benpress och lårcurl, men så sjukt tråkigt att köra de där små sträcka-spänna-och-böja-på-benet-övningarna.

Kost:
På det stora hela okej.

Jag har inte ätit godis eller glass. Jag håller ner mängden kolhydrater på ett sätt som känns lagom – ingen hysteri och inget större besvär. Jag har ätit min efterlängtade semla och jag njöt alldeles fantastiskt mycket. Jag har “tagit” tre av mina fyra fridagar.

Det som går mindre bra – eller snarare dåligt – är det här med att dricka vatten. Det är jag verkligen inte bra på. Där har jag en del att jobba på.

Summa sumarum såhär långt är att jag mår bra. Riktigt bra. Kroppen känns stark. Jag “lider” inte av att (nästan) avstå från sockret och har inget större sug efter det. Dessutom känns kroppen något fastare och Stora Kärleken kommenterade senast nu ikväll att han tycker det ser ut som att det försvunnit en del.

För övrigt så fick jag idag en påminnelse om att det faktiskt finns några få fördelar med att bara få ha sitt barn hos sig varannan vecka. Lillgumman var hos sin far förra veckan och ska vara kvar där hela den här veckan också (pga kommande resor och liknande), men efter lunch så ringde det från skolan. Lillgummans fröken talade om att Lillgumman hade kräkts och Lillgummans far svarade inte i telefon. Jag lovade (naturligtvis) att antingen fadern eller jag omedelbart skulle komma och hämta Lillgumman.

Med andan i halsen ringde jag till Lillgummans far och signal efter signal gick fram medan jag började förbereda mig mentalt för att hämta den lilla sjuklingen och så småningom själv drabbas av kräksjukan. Jag gav upp och testade istället att ringa till Lillgummans bonusmamma – och till min stora lättnad så svarade hon och skulle se till att Lillgumman blev hämtad direkt.

Tänk vilken tajming ändå.. Hela förra veckan var Lillgumman hos sin far, och hon har därmed inte hunnit smitta mig och Stora Kärleken innan kräkandet bröt ut. Dessutom hinner kräkandet gå över och de-48-karantän-timmarna-efter-sista-spyan hinner passera innan hon kommer hit.

Självklart lider jag med min lilla älskling och jag hoppas innerligt att det snabbt går över. Tro inget annat(!) men eftersom hon nu uppenbarligen skulle drabbas av den där vidriga kräksjukan så är jag ändå tacksam att den inföll på tid då hon inte är här. Om det gör mig till en dålig mamma så får det väl vara så.

nyårsafton & TrainingGoal

2015. 2015. 2015. 2015. 2015.
Det gäller att träna, för det svåraste med ett nytt år brukar vara att komma ihåg just att det är ett nytt år när man ska skriva datum.

Vi firade ut det gamla och in det nya tillsammans med fina vänner. Det blev en avslappnad och samtidigt stundtals lätt kaotisk alla-hjälper-till-att-laga-maten-och-utan-att-ha-planerat-själva-tillagningen-så-noga-så-blev-allting-oerhört-gott-ändå.

Lillgumman var såklart ganska speedad, men skötte sig på det hela taget mycket bra. Att hon hade svårt att komma till ro ordentligt vid läggningen tycker jag inte att hon kan klandras för. Tack och lov sover hon ju tungt när hon väl somnat, så hon stördes inte av fyrverkerierna.

Mina mål för det nya året är inte riktigt färdiga än, så jag får fila lite till på dem. Min nu-tänker-jag-inleda-2015-med-en-riktig-kickstart-i-januari-plan är inte heller helt klar. Jag vet dock att den träningsmässigt består av en kvantitativ utmaning. Nämligen 30 träningspass i januari.

20150101-144843.jpg
hittade en bra app för ändamålet: TrainingGoal. än så länge är kalendern tom – men redan idag så ska första passet checkas av

Dessutom har jag för avsikt att plocka ner julen här hemma idag. Jag älskar verkligen julen, men när den är slut så är den slut.

pingis & kickstarter

Idag har Stora Kärleken jobbat. Själv har jag semester idag och imorgon och är alltså inte tillbaka på jobbet förrän andra januari. Att Stora Kärleken tillbringade dagen på jobbet innebar att jag och Lillgumman var ensamma hemma.

I ärlighetens namn bävade jag lite för det (vilket förmodligen inte är politiskt korrekt att erkänna, men inte desto mindre sant för det). Den lilla tjejen är inne i en tämligen krävande period (sexårstrots?), och igår var hon och jag osams en hel del. Att gårdagen var en sådan där “mindre bra” dag kan i och för sig inte lastas enbart på Lillgumman. Jag hade en dålig dag igår och kände mig allmänt ledsen och irriterad utan någon anledning.

Anyway, dagen blev dock betydligt bättre än vad jag befarade. Mitt dåliga humör från gårdagen lyckades jag sova bort, och även unga fröken var på klart bättre humör än igår. Hon lät mig sova länge och sedan har dagen flutit på med enhel del städ, disk och tvätt för min del – och som vanligt med pyssel för Lillgummans del.

Dagens höjdpunkt var dock när vi spelade pingis. Lillgumman fick ett set med två små pingisrack, en boll och ett nät man kan sätta fast på ett vanligt bord i julklapp av sina gudföräldrar. Hon blev överlycklig när hon öppnade det paketet – och det blev jag också. Bollsporter överhuvudtaget är ju något som ligger mig varmt om hjärtat, och jag spelade en del pingis när jag var yngre. Aldrig i någon organiserad form utan till en början med mamma eller min bror på matrumsbordet och senare på fritidsgården. De gånger det var riktigt lyxigt så fick jag vara med när de stora killarna i byn spelade nere på dansbanan. Så när jag och Lillgumman riggade nätet och spelade på köksbordet idag så njöt jag i fulla drag. Ett stort plus är förstås att se hur fort hon gör framsteg, och hon träffar betydligt fler bollar nu än när vi testade första gången i förrgår.

Kvällen spenderades med ett öga på tv:n och det andra i en bok. Stora Kärleken jobbar imorgon också, så han gick och la sig tidigt. Själv passade jag på att njuta av lugnet (bortsett från de gapiga grannarna och springet i trapphuset) och satt uppe länge.

Har också börjat fundera på hur jag vill att det kommande året ska se ut. Känner mig riktigt peppad på att inleda med en ordentlig kick-start i januari. Ska fila både på hur den ska se ut och hur målen/planen för resten av året ska sättas upp. Tänker mig inte några direkta nyårlöften, för det känns så tråkigt. Att sätta upp mål och delmål passar bättre för mig.

dagens fys & planen framöver

Jobbade dagpass idag. Var grymt sugen på att jobba “på riktigt”, men blev tyvärr sittande framför datorn större delen av dagen. Surt, men ibland är även sådant nödvändigt..

Lyckades dock ta ut fystimmen, så det blev ett cirkelpass tillsammans med fyra kollegor.

Upplägget idag blev fem övningar och fyra varv. Första varvet körde vi 60 sekunder jobb och 25 sekunder vila – men vi insåg att det blev något länge. Därför kortade vi av och körde 45/20 andra och tredje varvet. Sista varvet mosade vi igenom tio reps per övning utan någon vila.

Övningarna var:
Reversed burpees.
Räckhäv.
Jämfotahopp på step-bräda.
Armhävningar.
Knees to elbow.

Ett bra pass där det blev extremt tydligt vilka olika styrkor (och svagheter) vi har. För mig var reversed burpees det enklaste medan ett par av de manliga kollegorna hade grymt svårt med dem.

I övrigt så ägnade jag gårdagen åt att sätta träningsmålen för året. Har skissat upp en plan för hur träningen och kosten ska se ut. Där står det bland annat att februari blir en fokusmånad. Inga konstigheter egentligen – bara lite extra fokus och disciplin med både kost och träning (både fysisk och mental). Startar dessutom med att regga kosten med hjälp av ShapeUp-appen och räkna kcal i ett par veckor.

Mer detaljerat vad målen och planen består av tänkte jag knappa ner här inom kort.

20140204-230750.jpg
mina (små) älskade five-fingers i jämförelse med kollegans..

första i första

Det är väl brukligt hos många att fira in det nya året med fina middagar, bubbel i glasen och raketer. Så firade inte jag, men det blev ett nytt år även för mig.

Jag undrar hur många som uttalade ett mer eller mindre genomtänkt nyårslöfte inatt, och jag undrar hur många som kommer att hålla detta löfte. För min del blir det inget nyårslöfte – det är inte min grej. Däremot har jag en del tankar om hur jag vill att mitt 2014 ska bli, och mål som jag vill (och ska) uppnå under det kommande året. Stora som små mål och planer börjar ta form i huvudet, men jag är inte riktigt färdig än. Fast eftersom det ändå inte är några nyårslöften så behöver jag ju inte stressa..

En sak är i alla fall säker: jag ser fram emot att få dela det kommande året (och många många fler) med min stora kärlek.