#uppochhoppaijuni – grande finale & morgonpromenad

Idag skriver vi 30 och sista juni i dagboken, och därmed är det också den sista dagen i Upp-och-hoppa-Sofys träningsbloggsutmaning. Det har ju som bekant gått lite upp och ned med mitt medverkande, men jag är ikapp och avslutar på rätta dagen. Galet förresten att det är första juli imorgon..
30 länkkärlek


Jag har skrivit det förut, men det är faktiskt så att världens bästaste Beatatjata är den som skriver bloggen jag läser först av allt. Vidare på listan över frekvent lästa bloggar hittar vi JeannaAnnaAnna och Lisa. Ja – och så läser jag ju naturligtvis även Sofys blogg. Råkar jag få tid över så har jag en diger lista av ytterligare bloggar som kan underhålla. 
Träningsmässigt så har jag äntligen lyckats tvinga mig ut på en rask promenad innan frukost. Jag testade en runda som visade sig vara 3,6 km och jag knallade den på lite knappt 37 minuter. Ett helt okej tempo för att vara jag. Det här med att powerwalka – alltså gå fort – är verkligen inte min bästa sida. Jag kan helt enkelt inte gå så särdeles fort. Undrar om det beror på att jag har så vansinnigt korta ben? Eller så är det helt enkelt bara så att det är en av de där sakerna som jag inte är bra på.. Skönt som attans var det att gå i alla fall.  

#uppochhoppaijuni 29 & badande barn

Ja, men hörrni. Idag är jag (otroligt nog) ikapp i   Upp-och-hoppa-Sofys träningsbloggsutmaning. Så idag blir det faktiskt bara en endaste #uppochhoppaijuni-rubrik. 
29 ett mål jag missat


Den största och allra mest innerliga besvikelsen över ett missat mål upplevde jag på försommaren det året jag var femton. Jag hade under flera år tränat och kämpat för att utvecklas som fotbollsmålvakt – och jag var bra. Till och med riktigt bra, så mitt mål att ta en plats i distriktslaget var inte orimligt. 
Vid fjorton-femton års ålder är det dags för uttagningar till distriktslaget – alltså ett lag som samlar distriktets bästa spelare och som så småningom leder till de första uttagningarna till flicklandslaget. Jag visste att jag hade goda chanser till en plats i distriktslaget, och jag var med på de första uttagningsdagarna och -lägren. Sedan pajade jag knät under en skidresa och allt gick åt h-vete för att tala klarspråk. 
På vårens första distriktslagsläger dök jag upp med ett knä som opererats bara några dagar tidigare. Jag hade tänkt mig att jag skulle kunna vara med och spela, men det gick såklart inte. Därmed missade jag chansen att åka på Svealandslägret. Det gjorde mig ledsen, men också stenhårt fokuserad på att kämpa mig tillbaka inför nästa chans. 
Tyvärr räckte det inte hela vägen och tränarna sa att jag inte kommit tillbaka tillräckligt bra för att få en plats till Elitlägret i Halmstad. Det knäckte mig totalt. Även om jag nu kan se att de hade fullständigt rätt så hoppades jag ändå så oerhört mycket att det skulle funka. Från den stunden så slutade jag hoppas, tro och kämpa för att bli en riktigt bra fotbollsspelare. Efter det spelade jag bara för att det var roligt – och för att jag älskade fotbollen så mycket. 
Sådär, nu är det bara en endaste dag kvar i #uppochhoppaijuni. Det gäller att se till att skriva imorgon då – så avslutar jag i rätt tid även om mitt skrivande kommit litegrann (läs: mestadels) i sjok. 
Dagen idag har bestått av besök hos en kolleg-vän där Lillgumman badade i deras iskalla pool tillsammans med kolleg-vännens son. Ofattbart att ungarna stod ut så länge i det kalla vattnet, men de hade så roligt att de verkade glömma kylan. Sedan fick vi fikabesök av en kusin till Stora Kärleken innan Stora Kärleken sedan drog iväg för någon form av möte med den nystartade herrklubben som några kollegor dragit igång. 
Träningsmässigt har dagen varit okej. Jag hade planerat att gå hem från kolleg-vännen, men dålig planering av energiintaget satte stopp för den planen. När vi skulle hem därifrån så var jag nämligen så vansinnigt sockerlåg att jag darrade i hela kroppen. Därför har det inte blivit någon promenad idag, men däremot en omgång MammaMage-träning samt ett kort med tämligen intensivt styrkepass för axlar och triceps här hemma när Lillgumman somnat. 
Ska satsa på morgonpromenad imorgon tror jag. 

#uppochhoppaijuni catch-up & den magiska milen

Jag fortsätter att halka efter i Upp-och-hoppa-Sofys träningsbloggsutmaning så nu tänkte jag göra ett försök att “ta in” litegrann igen. Here we go! 

23 saker som ger mig energi


Endorfinerna efter ett riktigt svettigt och tungt träningspass. Kramen när Lillgumman kommer hem efter en vecka hos sin far. God mat. En kopp kaffe på altanen. Att känna Stora Kärlekens armar runt mig. Det – och mycket mycket annat – ger mig energi. Energi och glädje.  

24 träningsmagi


Det är precis det som jag upplevde ikväll. När Lillgumman var nattad och Stora Kärleken kom hem från gymmet så gav jag mig ut i löparskora. Tanken från början var att springa lite (mycket) långsammare än när jag och Stora Kärleken maxade fem kilometer för några veckor sedan, och att istället öka på distansen lite och springa en sisådär sex-sju kilometer. Jag sprang därför en liten omväg på den rundan vi sprang och gps-klockan passerade därför precis sex kilometer när jag sprang förbi våran tomt. Bestämde mig snabbt för att fortsätta och springa en liten slinga till för att skrapa ihop sju kilometer. 
Fast sedan hände det någonting riktigt magiskt – jag fick feeling medan jag sprang och bestämde mig hastigt och lustigt för att jag skulle fortsätta ännu längre och springa en hel mil. För en “riktig” löpare är ju inte det något att höja på ögonbrynen för (och definitivt inte om en hållit typ 5:50-tempo). För mig däremot så är det stort. Riktigt stort. Av flera anledningar; 1 – detta var andra löprundan sedan knät pajades förra sommaren. 2- detta var första gången jag sprang milen på fem år. 3 – detta var tredje gången jag sprang milen någonsin. 
Tar man de faktorerna i beaktande så blir det plötsligt rätt tufft att jag sprang de där tio kilometrarna. Vet man dessutom att jag tidigare sprungit som snabbast på 60:02 så blir dagens 57:24 smått otroliga. Jag är obeskrivligt nöjd och stolt – och det var sannerligen ren och skär träningsmagi. 
25 sporter jag utövat


Denna listan blir kort. Väldigt kort. Den ser ut såhär: 

  1. Fotboll

Slut. 
Det är den enda sporten jag liksom utövat på riktigt. Jag har varit med och spelat några innebandymatcher i ett skollag som behövde en målvakt. Jag har gått en veckas orienteringsskola någon gång på lågstadiet och jag var på ett prova-på-tillfälle med jiu-jiutsu (eller hur det nu stavas). Plus att jag cyklat, sprungit, gymmat och gått på diverse gruppträningspass – men det räknas väl inte riktigt som att jag utövat någon sport. Alltså är fotbollen den enväldige härskaren på tronen, och det är ju faktiskt så att under ett antal år så var fotbollen mitt allt. 

26 utomlandsträning


..har jag aldrig ägnat mig åt, men jag drömmer om att göra det. Jag vill åka på en träningsresa på något sånt där lagom flashigt hotell – det är nog den sorts resa som jag drömmer om mest just nu. 

27 om tio år


Då har jag varit på minst en sån där lyxig träningsresa. Då tränar jag fortfarande för att det får mig att må bra och gör mig till en bättre version av mig själv. Då lyfter jag vikter på gymmet, springer och cyklar jag. Jag har förmodligen skaffat mig ett par rullskidor som motioneras med jämna mellanrum, och cykelstallet bjuder på både en mtb och en landsvägshoj. 
Fast det mesta är ungefär som nu när det gäller träningen. 

28 därför skriver jag


Av två mycket enkla anledningar:

1 jag tycker att det är roligt. 

2 det är ett bra sätt för mig att sortera mina tankar och känslor. 
Den här bloggen har funktionen av en dagbok, och den är först och främst skriven för mig själv. Skulle någon annan råka halka in här och av någon outgrundlig anledning gilla det som skrivs. Ja, då är det såklart roligt (och om någon nu läser detta så får en väl lov att säga välkommen hit). 

#uppochhoppaijuni & altanfix

Nu har jag visst halkat efter i träningsbloggsutmaningen som Upp-och-hoppa-Sofy ordnar. Så jag får försöka jobba ikapp igen. 
19 hur min träning förändrar mig


Jag utan träning: lättretad, rastlös(!), hängig, negativ, småsur, ont i ryggen, dålig sömn, äter mycket skräp och sådär i största allmänhet ingen särdeles rolig person att umgås med just pga nyss nämnda anledningar. 
Jag med träning: glad, pigg, kreativ, positiv, äter lagom bra, sover gott, stark, bättre självförtroende och på alla tänkbara (och otänkbara) sätt en bättre människa. 
Alltså.. Jag menar inte att en är en bättre människa för att en tränar – och därmed en sämre människa för att en inte tränar. Jag menar att träning gör mig till en bättre och trevligare människa eftersom träningen helt enkelt får mig att må bra på så himla många olika sätt. Träningen gör liksom att det är lättare för mig att vara mitt bästa jag. 
20 en träningsform jag älskar


Den allra allra bästa träningen jag vet är fotboll. Jag älskar verkligen att spela fotboll, men eftersom min kropp och mitt liv i övrigt (läs: oregelbundna arbetstider och andra prioriteringar) har satt stopp för fotbollsspelandet så känns det dumt att lägga fotbollen som etta. 
Därför sätter jag styrketräning i gymmet som etta. Eller ett pass “dödsfys” tillsammans med kollegorna. Eller ett intervallpass när benen springer fortare än en trodde att de kunde. Eller en dag med snowboarden i backen. 
21 efter träning


Då är jag tomatröd i ansiktet. Svettig i detsamma – och på magen, ryggen och mellan brösten allra mest. Glad och sprallig. Nöjd och tillfreds med mig själv. Hungrig och törstig. Öm i musklerna. Avslappnad. Kort sagt: lite snyggare och lite bättre.
Att duscha därefter är dock inte min sämsta gren. Oftast cyklar jag hem från gymmet i träningskläderna, och väl hemma finns alltid någonting som måste göras (typ laga mat eftersom jag brukar vara vrålhungrig). Sedan dyker ytterligare någon viktig grej upp och vips har all svetten torkat in och jag har slutat känna min egen svettlukt. 
22 ett intervallpass


Jag är ingen löpare. Jag har aldrig varit någon löpare heller. Därför så har jag ingen bra vana på att hålla något särskilt tempo när jag springer. Jag har heller aldrig fått in någon rutin på hur fort jag kan springa från början för att kunna hålla samma tempo på slutet. Alltså är löpbandet mitt favoritställe att köra intervaller. 
Mitt bästa passupplägg bjöd Coachen mig på när jag körde några månaders pt-online. Så enkelt och så himla jobbigt:

5 minuter uppvärmning

30 sekunder löpning

30 sekunder ståvila

x 15 

5 minuter nedvarvning
25 minuters jobb. Effektivt. Snabbt. Jobbigt. Roligt (på det där lite störda sättet som det är när en tycker att det är roligt att plåga sig själv till mjölksyra och blodsmak). 
Vill en inte springa så är mitt bästa intervallpass 500-metersintervaller i stakmaskin. 
Jag är fortfarande inte riktigt ikapp, men måste ändå sova nu. Imorgon väntar en liten halvspontan grillkväll med några kollegor. Därav att vi äntligen(!) fått tummen ur och införskaffat nya möbler till altanen. Dessutom har jag satt upp segelduken, och det blev genast en mer mysig inramning där ute. Bilder får det bli någon annan dag dock. Har haft så fullt upp idag att jag glömde bort att fota..

#uppochhoppaijuni & familjen

18 sport på tv


Ja tack! Jag tycker väldigt mycket om att titta på sport på tv. Det gäller i princip all sport. Att jag gillar att titta på fotboll (och andra bollsporter) är väl inte så konstigt efter karriärer som både fotbollsspelare, -tränare och -domare. Mer otippat är det kanske att jag skulle kunna sitta i timmar och titta på gymnastik, dans eller skidåkning. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda exempel på en sport jag inte tycker om se på tv. Det finns säkert någon.. Tyvärr blir det inte så värst mycket tv-sport nuförtiden eftersom Stora Kärleken är ointresserad av dylika saker – för det skulle ju vara roligare att titta ifall han också ville se. 
Detta var alltså punkt nummer arton i Upp-och-hoppa-Sofys träningsbloggutmaning. Kag försöker hänga på ett tag till, för det här var riktigt roligt tycker jag. 
Beträffande familjen så har jag idag konstaterat att det inte alltid är så enkelt att hantera relationen med syskon och föräldrar. 
Tillägg: bandy är en sport som jag inte tycker är så kul att se på tv – en ser ju inte bollen..

#uppochhoppaijuni & nedräkning

Det har blivit den sjuttonde juni, och vi skriver rubriken i Upp-och-hoppa-Sofys utmaning såhär:
17 favoritinspiratör


Det finns många som inspirerar mig på olika sätt. Så jag väljer ut ett riktigt guldkorn och svarar Beatatjata. Hon är inte utbildad pt, hon tävlar inte i fitness, hon driver inte någon yoga-studio och hon har (såvitt jag vet) inte heller någon dietist-utbildning men hon är (som jag tror att hon själv brukar uttrycka det) gör-sketa-bra ändå. Eller kanske just därför. 
Beata skriver, på ett oerhört roligt och enkelt sätt, om sitt liv. Hon är gift och har jobb, hus och tre sjukt söta barn. Hon tränar så gott det går med de förutsättningar hon har. Hon “sköter” kosten så gott det går delar av tiden och andra gånger kapitulerar hon och äter “dåligt” – utan att hon verkar må dåligt av det eller stressa upp sig. Hon är liksom helt “vanlig”, och det är väl det som gjort att jag fastnat för hennes blogg. Därför är Beatatjata min favoritinspiratör. 
(P.S. Jag inser nu att det låter som att jag är värsta Beatatjata-stalkern, men det är jag inte. Möjligen har jag en liten girl-crush bara. Så om du råkar läsa det här Beata så bli inte rädd. Please!)


Så. Slut på lovorden för denna gång och över till det här med nedräkning. Eller rättare sagt nedräkningarna för det är egentligen två saker jag räknar ner till nu. Dels har jag bara två arbetspass kvar innan semestern (idag och på fredag), och för första gången så ser jag verkligen fram emot ledigheten. Mest av allt längtar jag dock tills på söndag. Då kommer äntligen Lillgumman hit efter att hon varit två veckor hos sin pappa. Längt längt längt!

#uppochhoppaijuni del 2

Ja, men då tar jag väl och fortsätter mina försök att komma ikapp i Upp-och-hoppa-utmaningen
8 en framtidsdröm


De är oräkneliga, mina framtidsdrömmar. När det gäller det “vanliga” livet så drömmer jag bland annat om att utvecklas på jobbet, få fler barn, komma i ordning i huset, fortsätta leva tillsammans med Stora Kärleken, skriva en bok, inreda övervåningen i huset, få bli Fru Stora Kärleken, resa till Nya Zeeland, baka goda bullar. En del av dem kommer jag garanterat att uppfylla och en del av dem kommer förmodligen att förbli drömmar. 
När det gäller “träningslivet” så drömmer jag bland annat om att bli fullständigt återställd i knät, marklyfta tresiffrigt, springa milen under 50 minuter, klara 10 chins, göra en svensk klassiker, bänkpressa min egen kroppsvikt, springa ett marathon, cykla i skogen och åka rullskidor. Även här vet jag att jag kommer att uppfylla en del av drömmarna medan andra drömmar kommer att förbli just det. 
9 träningskläder jag minns


Hmm, det här var en svår en. Just träningskläder är de facto någonting som jag typ inte brytt mig om förrän jag var vuxen. I yngre åren så var det ju fotboll som gällde – och därmed bodde jag i knähöga strumpor, shorts och t-shirt. Det slår mig dock nu medan jag skriver att jag fick en träningsoverall när jag var runt sex år och spelade i mitt första fotbollslag. Den träningsoverallen älskade jag! Dels så tyckte jag att den var snygg, men framförallt så hade min storebror en likadan – och eftersom han var (och fortfarande är) min stora idol så var det förstås höjden av lycka. 
10 ett brev till min gympalärare


Hej G! Det är länge sedan du var min lärare, ganska exakt femton år sedan, men jag dristar mig faktiskt till att säga att jag tror att du kommer ihåg mig. Dels för att jag var en sån där tjej som stack ut litegrann – pojkflickan som älskade bollar och brottning till skillnad från de andra tjejerna som avskydde bollar och älskade hästar. Dels tror jag att du minns mig för att jag var hos dig och praoade efter att jag slutat på den lilla skolan där du var. 
Jag tyckte väldigt mycket om dig som lärare, även om jag nog tycker fortfarande att det var lite mycket orientering och volleyboll. Det var nog faktiskt i ärlighetens namn mest för att jag älskade idrott. För om jag ska vara riktigt riktigt ärlig så var du faktiskt ingen vidare pedagog. Det här med att lyfta dem som inte var så värst duktiga – det verkade liksom inte riktigt vara någonting som du kämpade för. Kanske är det lika bra att du gått i pension nu och att någon från en “nyare” generations idrottslärare har fått ta över. Jag hoppas i alla fall att du fortfarande är lika aktiv och glad. För det kommer en långt med. 
11 min bästa träningskompis


Med risk för att låta sådär fånigt nykär (som jag förvisso är) så säger jag Stora Kärleken. Han pushar mig till att ta i det där lilla extra och samtidigt så får han mig aldrig att känna mig svag/klen/misslyckad när jag ändå inte fixar mer. Dessutom kan jag inte tänka mig någon snyggare att titta på medan jag tränar 😉
12 sommarlista; det här vill jag träna i sommar


Cykling i skogen, snabb intervall-löpning, kettlebell-träning på altanen, försök till handstående på gräsmattan, hopp i trappor, långsam jogg i kvällssol, MammaMage-träning på rutin, studsmattehopp med Lillgumman, svettiga pass i gymmet och badminton i trädgården. 
13 favoritmusik


Oh, frågan som jag aldrig lyckas besvara. Det är så blandat och förändras så ofta. Just när det gäller träning så vill jag i perioder helst ha dånande hårdrock i öronen. Andra perioder får jag för mig att hip-hop-aktig musik är bäst för träning och ytterligare andra perioder förlorar jag mig i umpfig techno. Så det korrekta och trassliga svaret torde vara: det beror på..
14 hälsohets
Det här ämnet förtjänar ett eget inlägg, så det är mycket möjligt att jag kommer att återkomma till detta längre fram. Dels för att det är ett ämne som jag tycker är intressant och dels för att jag tycker att vi behöver prata om det. Så, eftersom chansen att framföra min åsikt finns kvar så ska jag fatta mig kort idag. 
Jag tycker att vi måste få visa upp pumpade muskler, svettiga pannor, rippade magar, personliga rekord och väl genomtänkta träningsoutfits men vi måste också få visa det där andra. Kärlekshandtagen, degmagen, groparna i låren och gamla trasiga mjukisbyxor. Det viktigaste är nog ändå att vi pratar om hälsan som en helhet. Det går inte att må bra bara genom att äta supernyttigt, träna stenhårt eller meditera i timtal det gäller att ta hand om alla delar och att försöka hitta den där berömda balansen. 
15 mina löparskor


De har inte använts något vidare det senaste året, men nu ska det minsann bli ändring på det. Första “riktiga” rundan sprangs förra veckan tillsammans med Stora Kärleken. Vad modellen heter har jag ingen aning om, men jag vet att det är ett par Saucony – och så vet jag att de är galet sköna. Det är väl allt som en behöver veta va?
  
så värst snygga är de inte – fast rätt snabba


Så har det ju hunnit slå om till den sextonde också..
16 drömträning


Lite oklart hur den här rubriken ska tolkas tycker jag. Drömträning som i träningsformer jag drömmer om att testa – eller ett träningspass som är bra som i en dröm? Jag satsar på det förstnämnda. 
Jag drömmer om att crawla, åka inlines, surfa, spela golf och cykla downhill. Förmodligen är jag sugen på att testa en hel massa andra saker också, men mer kommer jag inte på för stunden.